Urskilja Synonymer Betyder Uttal

• skönja
• sära
• välja

Hur används ordet urskilja

1. Inom sitt utbredningsområde är arten mångformad, och flera försök har gjorts att dela in arten i underarter och varieteter Det har emellertid visat sig svårt att urskilja enheter med unika karaktärer. (källa)
2. Husman har använts med varierande innebörd i de nordiska länderna. Särskilt kan man urskilja två helt olika betydelser, nämligen dels en man som, till skillnad från en dräng, har ett eget hus och hushåll, dels en man som en mäktigare person har upptagit i sitt hushåll och låter bo i sitt hus. I bägge dessa betydelser saknar husmannen åborätt för sin försörjning och var därmed hänvisad exempelvis till hantverk. (källa)
3. Kortvågig infraröd strålning används i utrustning för mörkerseende, som bildförstärkare och värmekameror, då det inte finns tillräckligt med synligt ljus för att se ett objekt. Strålningen detekteras och omvandlas till en bild på en skärm. Varma objekt ger en annan bild än kalla objekt så man kan urskilja varma objekt som människor och bilar. Värmedetektorer mäter inte värmen direkt utan skillnaden i infraröd strålning från olika objekt. (källa)
4. Reprofotografen, kemigraf, ska ha god synskärpa, god anpassning av visionen att ljus och mörker, förmågan att urskilja färger och nyanser. Har är en bra fingerfärdighet och skicklighet och förmåga rumsliga representation. Arbetet måste vara mycket exakt, tålmodigt och fysiskt rörligt. (källa)
5. Enen är mycket vanlig i Norden och finns i hela den norra tempererade zonen. Enen är oftast busklik till följd av att kronstammen är låg och nedsänkt i mossa och barrmylla. Nästan alltid kan man dock längst nere urskilja en kort kronstam, som uppbär kronan. Enen är därför oftast ett buskträd. Inte sällan blir enen dock ett högstammigt träd av ungefär fyra till åtta meter, men kan nå en höjd av ända upp till femton meter, och har då oftast tät, cypresslik eller kägelformig krona. De renaste enbestånden ser man på magra, stenbundna backar mellan de odlade fälten, eftersom uthuggning och avbetning där har utrotat lövskogen. Vissa delar av fjällhedarna är också översållade med små enar, som antagit dynform eller spaljéform. (källa)
6. I kiliasmens historia kan man urskilja tre perioder. Under de första århundradena efter vår tideräknings kronologi utgjorde den en central doktrin i kristen eskatologi i form av förväntningar på en "andra ankomst" och upprättandet av Guds rike på jorden. Så småningom drev stora omvälvningar i stämnings- och tankelivet bort den från det kyrkligt legitimerade till det heretiska området. Av reformationens ledande män avvisades kiliasmen 1530 som vidskepelse, men vann istället så mycket större betydelse för de så kallade svärmarriktningarna. Slutligen har den sedan mitten av 1700-talet, främst genom pietismens förmedling, upplevt en renässans och i olika former vunnit betydelse för vida kretsar. I dag omfattas den av de flesta väckelsekristna rörelser. (källa)
7. I allmänhet har det främmande mineralet bildats kring ett organiskt material som inlagrats i sedimentet och ibland går dessa även att urskilja som fossil. Konkretioner kan uppkomma av en mängd olika mineral, som kalkspat, dolomit, svavelkis eller kalcedon. Även storleken varierar frånågra millimeter till flera meter i diameter, och formen är även den mycket varierande. Exempel på konkretioner är orsten i alunskiffer, flintnoduler i krita och marlekor i lera. (källa)
8. De akustiska förhållandena är mycket viktiga vid en konsert. Eko och efterklang påverkar både klangbilden och musikernas möjlighet att höras, och höra varandra. Rum med besvärlig akustik kan göra framföranden svåra eller till och med omöjliga. Ett rum med svag efterklang kan göra ljudet torrt och obehagligt, medan ett rum med lång efterklang kan göra toner svåra att urskilja och skapa interferensproblem. Utomhuskonserter kan vara extra svåra, eftersom det inte finns något rum som kan skapa efterklang. Ofta använder man då en plats med naturlig akustik, till exempel vid torg, en mur eller sluttning som på en amfiteater. (källa)
9. Hela släktets art och underartsstatus är under mycket diskussion. Vissa menar att släktet bara består av tre arter, nämligen större- mindre- och bändelkorsnäbb. Andra delar upp släktet i flera arter. Exempelvis har en häckpopulation i Idaho, som beskrivits som Loxia sinesciuris, föreslagits utgöra en egen art. Att skilja på arterna är komplicerat, och skillnaderna är främst näbbstorlek, huvudform och läte, förutom bändelkorsnäbben och hispaniolakorsnäbben som har kraftiga vita vingband. Den mindre korsnäbben delas upp i upp till ett tjugotal underarter bland annat med utgångspunkt frånäbbstorlek där man funnit att större individer överlappar den större korsnäbbens näbbstorlek. Men hjälp av sonogram har man också kunnat urskilja en stor mängd populationer genom deras skilda läten. (källa)