Ursprungligen Synonymer Betyder Uttal

• ursprung

Hur används ordet ursprungligen

1. Denna understreckare publicerades ursprungligen den 2 maj 1897 och återpubliceras här samt görs fritt tillgänglig för allmänheten i samband med Under streckets 100-årsjubileum, med stöd från Riksbankens Jubileumsfond. Stavningen har moderniserats. (källa)
2. Trivialnamnet abborre lydde ursprungligen aghborre, där 'agh' betecknar något spetsigt och tandat. Ordet förekommer med samma betydelse i namnet på växten ag, inom starrsläktet. "Borre" har också betydelsen 'taggigt', som i exempelvis ordet kardborre. "Borre" återfinns också i tyskan och engelskan, för Barsch (abborrfiskar) och bass (havsabborre). Jämför exempelvis med det spetsiga verktyget borr. (källa)
3. Ursprungligen var abbot en hederstitel, som ursprungligen gavs åt varje äldre munk, men från 400-talet användes den uteslutande på klostrens föreståndare. Abboten hade rätt att kräva ovillkorlig lydnad av de övriga munkarna på klostret. Till en början fanns det inget krav att abbotarna skulle vara prästvigda vilket ändrades på 500-talet. I och med det sjunde ekumeniska mötet i Nicæa år 787 fick abboten rättighet att tilldela munkarna lägre prästerlig ordination, men de stod fortfarande själva i lydnadsförhållande till stiftets biskop. (källa)
4. I sin ursprungliga betydelse betecknar ablativen det varifrånågot skiljes. I svenskan uttrycks den ursprungliga ablativrelationen vanligtvis genom att prepositionen "från" ställs framför det aktuella ordet. Exempel: Börje fick en present från Kalle (på finska: Börje sai lahjan Kallelta)I latin har däremot ablativen fått fler funktioner som ursprungligen tillhörde lokativen och instrumentalis. Det svarar på frågor som var?, varifrån? och med vad?, och föregås vanligen av en preposition. (källa)
5. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, befriad från egen skattskyldighet, som regel om man tillhandahöll en militär styrka ("rusttjänst") för herrens eventuella behov. Ursprungligen (ca 1200-talet) betydde frälse bara "fri", till skillnad från livegen eller träl, sedan fri från beskattning. (källa)
6. Det förefaller som om tre av den syro-feniciska religionens främsta gudinnor var föremål för myter om yngre älskare: Modergudinnan Ashera (motsvarande den grekiska Rhea) ansågs ha älskaren Eshmun, och kärleksgudinnan Astarte (motsvarande dels den grekiska Afrodite, dels den grekiska Artemis) hade älskaren Tammuz (motsvarande den babyloniske Dumuzi). Adonis kan mycket väl vara en version av Tammuz, och namnet Adonis kommer förmodligen ursprungligen från det nordvästsemitiska Adonaj, "(min) herre" och alltså var en titel. I sen syro-fenicisk mytologi, återgiven av Lukianos i verket De Dea Syria (Om den syriska gudinnan), är Adonis' älskarinna emellertid inte Astarte, utan hennes syster Atargatis. (källa)
7. Adventsstjärna eller julstjärna är ett stjärnformat julpynt med elektrisk belysning, som hängs upp i fönster vid första advent. Den skall påminna om Betlehemsstjärnan. Seden kommer från Tyskland där den ursprungligen var en del i den herrnhutiska traditionen. Förutom Tyskland är adventsstjärnan även vanlig i bland annat Sverige. Adventsstjärnan brukar plockas ned på Tjugondag knut. (källa)
8. Galaterna kom ursprungligen till Balkan via Transsylvanien och norra Serbien på 300-talet f.Kr. År 280 f.Kr. anträdde de ett plundringståg genom Makedonien som slutligen nådde norra Grekland där de stoppades i Delfi av Aitoliska förbundet. Samtidigt som plundringståget mot Grekland plundrade en annan grupp galater i Thrakien, dessa kom 278 f.Kr. att städslas som legosoldater i Bithynien för att utkämpa en tronföljdsstrid och genom detta kom galaterna att nå Mindre Asien där de under några års tid fortsatte med olika plundringståg. (källa)
9. Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes. (källa)