Urväsen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet urväsen

1. Ymer (på fornnordiska Ýmir vilket betyder "tvilling" , även Aurgelmer) var det urväsen av jättesläkt i fornnordisk mytologi från vars kropp himlen och jorden skapades. Från begynnelsen rådde kaos, men i spänningen mellan de smältande dropparna från Nifelhem och gnistorna från Muspelhem i Ginnungagap uppstod den enormt väldige och tvekönade Ymer. Ur Ymers armsvett och från hans fötter föddes frostjättarna (rimtursarna). Urkon Audhumbla gav Ymer mjölk. (källa)
2. Lovecraft hämtade stor inspiration från "kosmisk skräck" – idén att livet är obegripligt för människans förstånd och att universum i grund och botten är främmande. De som genuint försöker förstå spelar med sin mentala hälsa som insats. Lovecrafts Cthulhu-mytologi såväl som den påhittade magiska boken Necronomicon har skapat en kult av anhängare. Han skildrar en värld där människorna är små och obetydliga sedda i jämförelse med skrämmande kosmiska urväsen. (källa)
3. Både Nörve, Narve och Nör kommer troligen av ett ord som betyder "trång". Åke Ohlmarks tänker sig att Nör betyder "den tungt beträngande" och är ett namn på skymningen inklämd mellan dag och natt. Skymningen är nattens fader. Natt är i sin tur gift med Delling ("den strålande" gryningen) och deras son är Dag. Viktor Rydberg tolkade Narve, Nörve eller Nör som identisk med Mimer: ett av de urväsen som enligt honom hade det största antalet täcknamn. Andra varianter av Narve fann han i Nari och Neri (Helgakviða Hundingsbana I, 4). Namnet översatte han från verbet njöra till "den som binder" eller "den som pålägger trångt åtsittande band". Rydbergs framställning är ytterst skarpsinnig, men räknas inte av moderna filologer och religionshistoriker som vetenskapligt tillförlitlig. (källa)
4. Den starka dragning till mysticism, som ända från början utmärker den nyplatonska filosofin, blev hos Iamblichos till en blandning av pythagoreiska och platonska läror med orientaliska religionsföreställningar. Det allmänna syftet hos hans tänkande var att förklara hela världens, det vill säga gudarnas, demonernas, människosjälarnas och materiens, uppkomst genom en successiv utstrålning (emanation) från ett högsta, förnuftigt urväsen. Central för hans kosmologi var tanken på en teurgi, en teori som Porfyrios kritiserade honom för, enligt Iamblichos kunde människan transcendera till det gudomliga genom vissa riter, som han kallade "teurgi". Bland sina anhängare stod han i högt anseende även som profet och undergörare. (källa)