Urvärld Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet urvärld

1. Rivière, som var lärjunge till sin far, William Rivière (1806–1876), studerade i Oxford klassiska språk och blev master of arts 1873 samt begav sig därefter till London, där han studerade målning under Pettie. Georg Nordensvan skriver i Nordisk Familjebok: "Hans område är bilder af forntida kultur eller ur sägnen, ofta förenade med djurbilder af stor hållning och dramatisk verkan". Bland hans arbeten märks Persepolis (1880, med ett lejonpar kringvandrande bland ruinerna), Circe (museet i Schwerin), Daniel i lejonkulan, Urvärldens människor (de går fram bland hopar av fåglar, som ännu inte lärt sig att frukta människorna), Svinahjorden (som störtar sig i havet, Tategalleriet, där flera av Rivières arbeten finns). Rivière målade även barn- och hundbilder samt idyller som The last spoonful (flicka med fåglar) och Flicka, som matar ankor (Kunsthalle i Hamburg). (källa)
2. Även i sina senare skrifter behandlade Braun främst morfologin och de högre växternas historia, även en del kryptogamers (särskilt kärlkryptogamer, kransalger och encelliga alger). Hans strävan var att genom studium av talrika växtrikets arter, även urvärldens, närma sig det naturliga växtsystemet. Braun, var en av 1800-talets mest mångsidiga och betydande botaniker, invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1852. (källa)
3. Viktigast bland Treviranus skrifter är de stora verken Biologie oder die Philosophie der lebenden Natur für Naturforscher und Aerzte (sex band, 1802-22) och Die Erscheinungen und Gesetze des organischen Lebens (två band, 1831-33). Det förra är betydelsefullt därför, att författaren där uttalar och bringar utvecklingslärans grundtankar i full klarhet. Han framhåller sålunda, "att i varje varelse ligger möjligheten till en ändlös mångfald av ombildningar ("Gestaltungen"), varje organism har förmåga att anpassa sin organisation till yttervärldens förändringar, och denna genom universums växlingar aktiverade förmåga är det, som höjer urvärldens enkla diploblastica upp till allt högre organisationsplan och som infört en oändlig mångfald i naturen". Han uttalade sig däremot inte om den "drivande kraft" som frambringar dessa omdaningar. Han var den förste, som i mera omfattande grad använde mikroskopet. Slutligen ägnade han sig även åt zootomiska studier, särskilt över molluskerna. Han invaldes som korresponderande ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm 1816. (källa)