Utbildningskurs Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utbildningskurs

1. Scoutledare kan delta i ett flertal utbildningskurser i varierande svårighetsgrad, där Wood Badge (Treklöver-Gilwell i Sverige och i Finland) betraktas som den främsta kvalifikationen för en vuxen ledare inom scouting. I de flesta länder bär vanligtvis ledare som genomgått Wood Badge-utbildningen en Gilwellsölja, halsduk och Wood Badge-pärlorna. (källa)
2. Segelflygverksamheten vid F 6 disponerade två G 101, en Se 102, och två Se 103 samt en Se 104. Som bogserflygplan användes Sk 11. Den första utbildningskursen för personalen vid F 6 inleddes 1942 och 1944 genomfördes en instruktörskurs med deltagare från övriga flygflottiljer. År 1945 utlokaliserades segelflygverksamheten till Flugebyn för att inte störa den ordinarie verksamheten. När segelflygverksamheten upphörde 1955 vid F 6 överlämnades segelflygplanen till civila flygklubbar, och de båda Sk 11 som använts överlämnades till Värmlands flygklubb och Skövde flygklubb. Segelflygverksamheten vid F 6 blev framgångsrik, år 1945 blev man tvåa i lag-SM och 1946 blev man etta. Individuellt slog löjtnant Arne Wennerström nytt svenskt höjdrekord 1944 med höjden 5 700 meter. Svensk mästare 1945 blev löjtnant Sven Alm. Samma år satte löjtnant Bengt Olow svenskt rekord i sträckflygning med en 38-milaflygning mellan Karlsborg och Smygehuk. År 1950 segrade furiren Billy Nilsson vid de första officiella världsmästerskapen. (källa)
3. Stina Palmborg var dotter till köpmannen Per August Palmborg. Efter att ha genomgått åttaklassigt flickläroverk i Norrköping ägnade hon sig åt musikstudier vid sidan om studier i barnpsykologi. Hon utexaminerades från Ateneums folkskoleseminarium 1916 och tjänstgjorde vid Mariestads högre flickskola 1917–1922. Från 1923 var hon lärarinna vid Göteborgs folkskolors hjälp- och observationsklasser. Hon organiserade och förestod observationsklasserna för psykopatiska barn 1932–1944. Palmborg studerade psykologi vid Göteborgs högskola 1924–1926 och genomgick Statens utbildningskurs för hjälpklasslärare 1927. Palmborg medarbetade i flera in- och utländska tidningar och tidskrifter med artiklar i barnpsykologi och pedagogik. Särskilt uppskattad var hennes kåseriserie Våra välsignade ungar som gick i Stockholms-Tidningen från 1939. Hon anlitades mycket som föreläsare i psykologisk-pedagogiska frågor, även i grannländerna. Hon var vice ordförande i Pedagogiska sällskapet i Göteborg från 1941 och styrelseledamot i föreningen Rädda barnen där från 1942. Sina erfarenheter från verksamheten bland svårfostrade barn skildrade Palmborg i Svårhanterliga barn (1935), Välsignade ungar (1938) och Syndabockar (1942), alla översatta till flera språk. För ungdomar har hon gett ut de biografiska arbetena Ernst Westerlund, Enköpingsdoktorn (1939), Alice Tegnér (1945), Nathan Söderblom (1948) och Elsa Brändström (1948). (källa)
4. Redan 1952 började Gösta Frohm, som då var verksamhetsansvarig på Friluftsfrämjandet, att skissa på en friluftsskola för barn där sagofiguren trollet Mulle skulle ingå. Dock möttes hans idéer med skepticism från ledningen. I augusti 1956 bjöd Frohm in alla distrikten till utbildningskurs på Friluftsfrämjandets anläggning Lida friluftsgård där han återigen presenterade konceptet. Den 25 januari 1957 fick Skogsmulle sitt namn och samma år anordnade Friluftsfrämjande de första Skogsmullekurserna för barn. (källa)
5. Kåren, som var civilmilitär, bestod av en marinöverintendent och chef, förste marinintendenter, marinintendenter av 1:a och 2:a graden samt marinunderintendenter. Till kåren räknades dessutom marinintendentsaspiranter och marinintendentselever samt vid flottans stationer anställda auditörer, vice auditörer, väblar och vaktmästare samt advokatfiskalen vid flottans station i Karlskrona. Kåren hade även en reserv. Kårens intendenturpersonal, omfattande 71 beställningar enligt (1912) gällande stat, var skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartilleriet såväl i land som ombord å fartyg i de befattningar, vartill den kommenderades. Personalens tjänstgöring omfattade i land såväl verklig intendenturtjänst som kameral- och kanslitjänst samt ombord de göromål, som enligt gällande reglemente ålåg stabs- och fartygsintendenter. Marinintendenter av olika grader, auditörer och advokatfiskal utnämndes av Kungl. Maj:t. Marinöverintendenten var personalchef för kåren och samtidigt chef för Intendenturavdelningen vid Marinförvaltningen. Som chef för vardera av flottans stationers personal av Marinintendenturkåren tjänstgjorde en chefsintendent. Intendenturpersonalen rekryterades genom antagning och utbildning av marinintendentselever. Dessa, som bland annat skulle ha avlagt studentexamen, antogs av chefen för Sjöförsvarsdepartementet efter förslag av en kommission med marinöverintendenten som ordförande. Efter genomgång av en ettårig utbildningskurs antogs lämpliga elever till marinintendentsaspiranter och utbildades i en särskilt anordnad marinintendentskola till marinintendenter, för stamanställning under två år, för anställning i reserven under ett år. (källa)