Vad betyder och hur uttalas utbörding
Utbörding uttalas ut|börd|ing -en -ar.
Utbörding betyder utböling.
Ordformer och varianter av utbörding
Singular
- utbörding
- obestämd grundform
- utbördings
- obestämd genitiv
- utbördingen
- bestämd grundform
- utbördingens
- bestämd genitiv
Plural
- utbördingar
- obestämd grundform
- utbördingars
- obestämd genitiv
- utbördingarna
- bestämd grundform
- utbördingarnas
- bestämd genitiv
Utbörding är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet utbörding
I övriga fall brukas tjockt l-ljud, såsom i ord som "klaga" och "ful". I traditionellt götamål byts även ljudförbindelsen rd ofta ut mot tjockt l, såsom i ord och bord. Jämför ord på rikssvenska som "utböling" och "hin håle" (av äldre "utbörding" och "hin hårde").
En myling (utbörding) (även myrding) var i svensk folktro en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, ibland till och med under golvet i stugan, för att dölja en oönskad födsel.
