Utfästa synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas utfästa

Utfästa uttalas ut|fästa utfäste.

Utfästa betyder lova och utfästa sig lova.

Ordformer och varianter av utfästa

Utfästa är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet utfästa

I flera sägner omtalas, att jättar av en utfäst arbetslön luras att uppföra ansenligare byggnader. Så uppfördes till exempel Midgårdsborgen av en jätte. Men de går alltid miste om arbetslönen, när byggnaden är nära sin fullbordan, blir de antingen dödade av Tors ljungeld eller förvandlade till sten.

Gränsen mellan kapare och frilansande sjörövare har alltid varit tunn. Kaparbrev utfästes vanligen av krigsministerier och regeringar, dock kunde regeringarna delegera uppdraget till så kallade prisdomstolar under guvernörer. Skillnaden finns dock, om än blekt, och ordet kapare kan inte utan vidare ersättas med buckanjär eller flibustiär även om dessa ofta agerade med kaparbrev. Däremot kan termen pirat användas 'som ekvivalent med kapare, enligt SAOB.

Den vanligaste formen av frihetsberövande straff är fängelsestraff. Detta gäller vare sig brottstypen finns rubricerad inom civil-, straff- eller internationell rätt. Fängelsestraff kan utfästas på viss tid eller på livstid. Straff på viss tid ska vara tidsbestämt vid utdömandet. Straffets grad ska stå i proportion till brottets svårighetsgrad, uppsåt och eventuella andra orsaker som kan anses vara förmildrande. Brottspåföljder anges därför med en strafflatitud, en skala från lägsta verkställighetsgrad till högsta för specificerade brott. Andra, ringare berövanden eller inskränkningar av friheten (tvångsåtgärder) som utdöms för civila brott kan vara skyddstillsyn, samhällstjänst, och intensivövervakning med fotboja.

Det folkliga mottagandet av reformationens idéer såg mycket olika ut. Framförallt var det reformatorernas angrepp på klostren, som stod för mycket av välgörenheten och utbildningen och liturgin som på många håll rönte utomordentligt hårt motstånd. Jämför reformationen i England eller, i Sverige, Dackeupproret som tvingade Gustav Vasa att åter tillåta mässan på latin. Länge rådde för övrigt en förvirrad bild av skillnaderna i lära, eftersom reformatorerna långt ifrån alltid var ense i lärofrågor och sedan införde de nya lärorna olika snabbt. På flera håll utfästes uttryckliga löften om att tron inte skulle ändras samtidigt som steg vidtogs just för att införa reformerade läror. Först mot slutet av 1500-talet, med Uppsala möte 1593, kan man till exempel i Sverige tala om en klart utkristalliserad, från romersk-katolsk tro slutligt avskild svensk kyrka. Likväl fortsatte runtom i landet folkligt omfattande vallfärder en bit in på 1800-talet.

Champion kallades under den äldre medeltiden en kämpe, som mot en på förhand utfäst belöning, i envig företrädde den ene av parterna, om denne på grund av kön, ålder eller vanförhet var ur stånd att själv deltaga. De som utövade detta yrke hörde vanligen till de lägsta klasserna i samhället och ansågs som ärelösa. De bar en läderklädnad och särskilt föreskrivna vapen och fick ej kämpa till häst eller visa sig inom skrankorna utan rakat huvud.

Desertering är vanligen straffbart (i flera länder utfästs dödsstraff), vilket enligt folkrätten är legalt. Detta beror på att internationell rätt erkänner staters rätt till självförsvar, och att detta förutsätter staters rätt att kräva att medborgare krigar i sådana fall, det vill säga att de fullgör militärtjänstgöring. En person som flyr sitt hemland för att slippa sådan militärtjänstgöring eller för att slippa straff för att ha underlåtit att göra detta, saknar därför i sak rätt att betraktas som flykting. Å andra sidan erkänner internationell rätt också alla individers mänskliga rättigheter, där åsiktsfriheten kan kollidera med plikten att strida för landet. Vägran att strida för sitt land kan betraktas som ett politiskt motstånd eller som ett politiskt brott, då det kan finnas skäl till flyktingstatus.

Räntelagen är dispositiv, det vill säga den gäller om inget annat är avtalat, utfäst eller särskilt föreskrivet. I ett enda fall är den tvingande och det är om avtalsvillkor inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt räntelagen.

Fordringsanspråket kan rättsligt grunda sig på avtal, vållad skada, sedvanerätt, påbud eller föreskrift av myndighet, eller domstols beslut eller dom. Den vanligaste rättsliga grunden för fordran är ett avtal. Ett avtal har en rättsligt bindande verkan enbart och uteslutande för avtalsparterna. Detta gäller även avtal till förmån för tredje man, där ena avtalsparten gentemot den andra avtalsparten utfäster sig att prestera till en utanför avtalsförhållandet tredje man under vissa förutsättningar. Skadestånd är en ersättning värderad i ett penningvärde uttryckt i en bestämd valuta som skall försätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte hade inträffat. Värdebestämningen i avtalsförhållandet sker enligt avtal, eller utanför avtalsförhållandet efter en värdering som kan anses skälig. Skadestånd kan förekomma både inom och utom avtalsförhållandet, det senare betecknat utomobligatoriskt skadestånd. Skadeståndsansvar för person- eller sakskada på grund av vårdslöshet utgör själva kärnan i den utomobligatoriska skadeståndsrätten. Sakskador är fysiska skador på egendom, fast eller lös, men även förlust av egendom, permanent eller tillfälligt, behandlas på motsvarande sätt som sakskada.

En belöning på 25 000 kronor utfästes, till den som kunde ge polisen sådana upplysningar att ringen kunde återfinnas. I tv-programmet Efterlyst i TV3 togs fallet upp under andra hälften av 1990-talet men utan resultat. Idag är ärendet preskriberat och föremålet har aldrig återfunnits men det kommer fortfarande tips till polisen i Visby. Något år efter stölden beställdes en kopia av den kopia av Havorringen som finns på Historiska museet i Stockholm och det är nu den man kan skåda på Fornsalen i Visby tillsammans med de övriga fynden från utgrävningen.

Skrifterna förbjöds genom kunglig förordning den 7 oktober 1747, till ett mycket högt vite av 1000 daler silvermynt för dem som innehade eller spred någon av dem. Dessutom utfästes en belöning på 1000 daler silvermynt till den som kunde upptäcka författaren eller boktryckaren.