Uthus Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet uthus

1. De svenska gårdarna var som mest utvecklade under sent 1800-tal, och de flesta gårdar i dagens (2007) svenska landskap bär tydliga arv från den tiden. Gårdens mittpunkt är boningshuset där den jordbrukande familjen bor. Det kan finnas flera hus som bebos av människor, till exempel äldre släktingar till den jordbrukande familjen (generationsboende), anställda på gården eller betalande hyresgäster. Övrig bebyggelse varierar kraftigt. Ofta finns en ladugård och/eller ett stall för gårdens djur, en trösklada, där hö, halm och foder förvaras, och olika uthus. Innan vattentoaletter installerades fanns också ett utedass på gården, ibland inrymt i en del av ladugården. De byggnader på gården som inte bebos av människor utan används i gårdens näringsverksamhet kallas gemensamt för ekonomibyggnader. Idag finns det ungefär 70 000 olika lantbruk. (källa)
2. Länsstyrelserna försökte dock arbeta för inrättande av riktiga gästgiverier med resanderum och ordentlig servering och inte bara vad som råkade finnas i grytan hemma hos gästgivarbönderna efter landsvägarna, men oftast var kostnaden för hög för bönderna. Husrum erbjöds också vanligen i köket hos bondfamiljerna, vanligen också i samma säng som folket på gården, om inte på golvet eller i något uthus. Först runt 1700 började särskilda gästgiverier bli lite vanligare. (källa)
3. Avträden är fortfarande vanliga i anslutning till sommarstugor och enklare anläggningar utanför stadsplanerat område, exempelvis scoutstugor. Dessa moderna avträden anläggs vanligen som enskilda byggnader, ibland sammanbyggda med vedbod eller övriga uthus. Moderna avträden luktar vanligtvis betydligt mindre än äldre tiders, bland annat för att man numera begagnar torvströ eller annat torrt material dugligt till kompostering och även försöker skilja urin och avföring åt. Korrekt arrangerad ventilation hjälper också mot lukt, och befrämjar komposteringen. (källa)
4. I Europas städer skapade befolkningsökningen under 1800-talets andra hälft en enorm efterfrågan på bostäder. I nord- och centraleuropeiska städer som Berlin, Wien, St Petersburg, Köpenhamn och Stockholm byggdes nu stora så kallade hyreskaserner av sten och tegel utefter rakt anlagda gator för den allt talrikare arbetarbefolkningen. Hyreskasernerna täckte hela kvarter med 4-7 våningar höga hus mot gatan och bakgårdar fyllda med ytterligare hyreshus, diverse uthus och verkstäder. Gathusen hade ibland även hyresgäster ur medelklassen men i källar- och övervåningar samt i gårdshusen bodde de mindre bemedlade. En del hyreskaserner byggdes i offentlig regi, andra av välgörenhetsorganisationer men det stora flertalet byggdes av privata byggherrar i spekulationssyfte. Spekulationsbyggandet resulterade i estetiskt, tekniskt och sanitärt undermåliga hus. (källa)
5. I Sverige är i välbeställda trakter ladugårdarna röda, traditionellt färgade med rödfärg som skyddar träet. De rödfärgade ladugårdarna blev vanliga runt 1900 närödfärgen hade blivit billig och började användas även på uthus. Dörrar och luckor tjärades och blev till att börja med ljusbruna. Under påverkan av väder och vind och efter upprepade intjärningar blev färgen allt mörkare och till slut svart. I fattiga områden, särskilt norrut, då man inte hade råd med rödfärg, lämnades virket obehandlat, och ladugårdar och lador blev med tiden gråa. Hur en ladugård skulle se ut var ofta inte planerat helt ifrån början, utan man byggde ut allt eftersom man behövde mer plats. (källa)
6. 1535 gavs ett kronohemman på Öja till Anders Bertilsson och hans arvingar mot att han verkade som lots i farleden också utprickade farlederna. Lotsbostället låg då på öns norra del men 1778 bodde 14 lotsar och lotsdrängar vardera vid norra udden och Storhamn. Omkring 1840 började lotsarna i norr flytta från norra udden till Storhamn och från 1910 fanns inget kvar av bebyggelsen på norra udden. Naturliga hamnbassänger finns på både östra och västra sidan, däremellan löper en sänka på vars sidor bebyggelsen ligger grupperad. Här finns äldre knuttimrade stugor och en mångfald av bryggor, uthus och bodar. Söder om bykärnan finns modernare bostäder. Ett enkelt träkapell som är skänkt av Helge Ax:son Johnson 1939 står norr om byn. (källa)
7. Uthus är en byggnad som oftast är oinredd och ouppvärmd, och som används som förråd, vedbod eller garage. (källa)
8. 1954 revs hela byn med 29 bostadshus, 52 uthus, kyrka och skolhus. En ny bosättning byggdes i Scalotta, mellan fördämningen och kommungränsen, där det bosatte sig invånare som varit positiva till försäljningen. På östra bergssluttningen ovanför den gamla byn, intill den nya landsvägen och vattenreservoarens strand, byggdes ett annat område som kallades "nya Marmorera", som kom att bebos av motståndare, och dit också kyrkogården flyttades. De flesta kom dock att flytta ut från kommunen helt och hållet. (källa)
9. Vid riksdagen år 1800 bestämdes att kronans rätt till jorden under gårdarnas uthus skulle upphöra vid 1804 års slut. Men bönderna var fortfarande ålagda att leverera ½ lispund (4½ kg) salpeter årligen per hemman. I mitten av 1800-talet upptäcktes stora saltlager i Sachsen. Detta kunde användas vid kruttillverkning. Härigenom minskade behovet av salpetersjudning av jord. När sedan upptäckten av bomullskrutet gjorts upphörde sjudningen. Därmed upphörde ett näringsfång som bedrivits under nära 500 år och vållat både Kronan och bönderna stora bekymmer. (källa)
10. En svinstia är det utrymme som grisar/svin vanligen har i en ladugård. Svinstior kan även vara belägna i andra uthus på bondgården än i ladugården. Detta är dock inte vanligt då grisarna kan få svårt att ensamma hålla värmen under vinterhalvåret speciellt om ingen annan uppvärmning finns av uthuset. (källa)