Vad betyder och hur uttalas utportionera
Utportionera uttalas ut|port|ion|era (lös eller fast sammansättning) -de.
Ordformer och varianter av utportionera
Aktiv
- utportionera
- infinitiv
- utportionerar
- presens
- utportionerade
- preteritum
- utportionerat
- supinum
- utportionerande
- presens particip
- utportionera
- imperativ
Passiv
- utportioneras
- infinitiv
- utportioneras
- presens
- utportionerades
- preteritum
- utportionerats
- supinum
Perfekt particip
- utportionerad en
- ~ + subst.
- utportionerat ett
- ~ + subst.
- utportionerade den/det/de
- ~ + subst.
Utportionera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet utportionera
Ångkök eller folkkök (efter tyskans Volksküchen), var en tidigare svensk beteckning på offentliga verksamheter, som vanligen drevs av kommunerna eller av välgörenhetsorganisationer i syfte att se till att den fattigare befolkningen fick en god och närande, om än enkel, kost till billigast tänkbara pris. Maten tillagades i stor skala och framför allt genom ångkokning, vilket gav upphov till namnet. Den utportionerades såväl för att ätas på plats som för avhämtning.
Ingunn Økland skrev i sin recension i Aftenposten: "Hjorth utportionerar hemligheterna med ibsensk precision, så att spänningsnivån upprätthålls till den sista av de 343 sidorna". Drygt två veckor senare återkom Økland med en text som gav upphov till en debatt i Norge: Økland visade att Hjorth hade modellerat romanens familj på sin egen familj och bland annat citerat ur sin egen fars begravningsceremoni, vilket väckte etiska frågor rörande autofiktion. Økland skrev: "den här gången kom verklighetslitteraturen med en anklagelse om kriminella förhållanden. Där Knausgård beskriver en skrämmande far, är fadersfiguren en våldtäktsman hos Hjorth." När Hjorth tillfrågades om romanens historia var verklig blev hennes svar: "Nja, som romanförfattare anser jag att romaner förmedlar historisk sanning. Men det är klart att det att börja att använda juridiska, vetenskapliga metoder och faktagranska romaner, det blir helt fel ingång.".
