Utsmycka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utsmycka

1. Europa efter romarrikets fall fortsatte utveckla hantverket. Kelterna och merovingerna i synnerhet är omtalade för sin smyckestillverkning som ifråga om kvalitet kunde mäta sig med den i Bysantinska riket. Fästen till kläder, amuletter och i mindre utsträckning signetringar är de vanligaste artefakterna. Ett anmärkningsvärt exempel på kelternas hantverk är Tarabroschen. Halssmycket torque var vanligt i hela Europa som tecken på makt och status. Mot 700-talet hade det börjat bli vanligt med utsmyckade vapen för män medan andra slags smycken (med undantag för signetringar) synes ha varit kvinnliga tillhörigheter. Gravgods som hittats i gravar från 500-600-talen i Chalon-sur-Saône är belysande. En ung flicka var begraven med två fibulae i silver, ett halsband med mynt, armband, guldörhängen, ett par hårnålar, kam och bältesspänne. Den keltiska designen specialiserade sig på fortlöpande mönster medan merovingerna är mest kända för sina stiliserade djurfigurer. Dessa var inte de enda som tillverkade smycken av god kvalitet. Det visigotiska hantverket, smyckena som hittats i skeppsgravar av anglosaxare i Sutton Hoo, Suffolk, är värda att omnämnas. På kontinenten var cloisonné och granater den väsenstypiska tekniken och ädelstenen under perioden. (källa)
2. I och med reformationen drogs det mesta av kyrkans och klostrens tillgångar in till staten, och de ekonomiska resurserna för kyrkomåleri minskade drastiskt. År 1650 infördes en ny lag om sockenstämmor, som hade rätt att ta upp församlingsskatt för att reparera och utsmycka kyrkorna. När församlingarna hunnit samla ihop tillräckliga medel inleddes en ny storhetstid för kyrkomåleriet, denna gång med centrum i Västsverige. Mer än hälften av alla kyrkor i Västergötland, Halland och Bohuslän fick nya målningar under perioden 1720-1785, oftast utförda av målare från Göteborgs målareämbete. Framför allt målade man på kyrkornas innertak av trä, men ofta även på väggarna och på bänkar, läktare och övrig inredning. (källa)
3. Perifras är en stilfigur som är en omskrivning av ett välbekant ord eller begrepp. I omskrivningen låter man det vanliga uttrycket ersättas av ett annat uttryck som tar sin utgångspunkt i någon egenskap hos det betecknade. Om man kallar sitt parti vid ett namn, till exempel "Framtidens parti", som inte är det officiella namnet, så blir det en perifras. Alltså är en perifras när man döper om något, eller kallar någonting för något annat än vad det egentligen heter, till exempel ett smeknamn. Stilfigurer används för att utsmycka talet, det tillhör elocutio i Partesmodellen. För att förstärka viktiga delar i talet används tre retoriska grepp: upprepning, variation och stegring. Dessa ligger till grund för de språkliga formlerna stilfigurer. När det gäller stilfiguren perifras så ingår den i variationsfigurerna. Variation ger talet en ökad uttryckskraft, det stärker ett inslag kontrastivt. Ofta kan upprepningar göra så att det låter enformigt och tråkigt, därför kan det passa bra att även ha variation i talet. Till exempel säger man inte bara att "vårt parti står för framtiden", utan använder även av andra uttryckssätt för samma tanke. Man kan välja att uttrycka tanken indirekt, genom att ge påtagliga exempel på den. (källa)
4. Plaketter används antingen för att utsmycka andra föremål, eller som självständiga dekorativa föremål. De är vanligen rektangulära och kan vara bland annat gjutna, präglade eller graverade. (källa)
5. Trädgårdskonst även kan betyda i dagligt tal de produkter som används i trädgårdar i syfte att utsmycka med annat än växter. Till exempel statyer, byggnationer och arrangemang som är utöver växternas egna behov. (källa)