Utställningsarrangör Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utställningsarrangör

1. Världsutställningarna i Paris fortsätter och får sitt sista glansfulla uttryck 1937. Här tävlade Sovjetunionen och Tyskland om de bästa platserna och om att göra den mest imponerande likartade pompösa paviljongerna. De ängsliga utställningsarrangörerna ger bägge hedersplatser och låter de både stormakterna dela på guldmedaljen för bästa paviljong. I den lilla spanska paviljongen visas Picassos stora målning Guernica om flygbombningens fasor som de nazityska planen åsamkat civilbefolkningen i Baskien under det pågående inbördeskriget i Spanien. (källa)
2. Utställningar på samma tema hade hållits tidigare, som Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896 och senare, till exempel Helsingborgs Industri- och slöjdutställning 1903. Närmast hämtade utställningsarrangörerna inspiration från Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Flera av de ansvariga hade erfarenhet från tidigare utställningar. Kommissarie för utställningen var Carl Bendix som medverkat och organiserat utställningar sedan 1883 och var byråchef vid Stockholmsutställningen 1897. Arkitekter var Sigge Cronstedt som arbetat för Ferdinand Boberg vid Stockholmsutställningen 1897 samt Gustaf Wickman som bland annat hade bidragit vid utställningarna i Chicago 1983 och Stockholm 1897. (källa)
3. 2008 tecknade KIF tillsammans med Konstnärernas riksorganisation (KRO) ett avtal angående medverkans- och utställningsersättningar med Statens Kulturråd. MU-avtalet är bindande för alla statliga institutioner men även vägledande för utställningsarrangörer i allmänhet. Bland annat tillämpar flera länsmuseer och kommunala konsthallar runtom i Sverige avtalet. (källa)
4. Utställningen besökte förutom Stockholm även Göteborg, Lund, Västerås, Kalmar, Sundsvall och Luleå. Den sågs av sammanlagt 121 137 personer, exklusive de två arrangörerna Kulturen i Lund och Sundsvalls museum vilka inte hade besökarstatistik för sina visningsperioder. Utställningen invigdes på dagen ett år efter Tsunamikatastrofen på Östasiatiska museet och avslutades på Etnografiska museet. Mellan dessa arrangörers visningsperioder var utställningen möjlig att boka av svenska museer och andra utställningsarrangörer. Turnéläggning och transport utfördes av Riksutställningar. Installering och rivning av utställningen utfördes av Riksutställningar med stöd av Etnografiska museet. För programverksamhet hos varje arrangör utförde till exempel Rädda Barnen insatser för att förmedla utställningen och utgöra lokalt stöd för olika initiativ. Utställningens målgrupp var barn och unga, främst skolklasser. (källa)