Utvecklingsskede Synonymer Betyder Uttal

• process

Hur används ordet utvecklingsskede

1. Sekulariseringen i Sverige handlar framförallt om frigörelsen från kristendomen. I juridisk mening ämnar utvecklingen mot en sekulär stat, ett icke religiös stat. Det vill säga att religion får en privat uppfattning. I dagens samhälle har man som individ möjlighet att bilda en egen individualiserad världsbild. Dagens samhälle går mot ett icke religiöst utvecklingsskede, färre människor i samhället är religiösa. För Sverige har frigörelsen från kristendomen varit en stor faktor. (källa)
2. Historiskt har definitionen på salter varierat under kemins utvecklingsskeden. För mycket länge sedan tolkades salt av alkemisterna som alla fasta och oförbrännliga ämnen. Senare började man beteckna salt som kemiska föreningar med snarlika egenskaper som koksalt. Under 1700-talet definierades salter som dess förmåga att lösa sig i vatten, närmare bestämt ett salt är en kropp med förmågan att lösa sig i mindre än 500 delar vatten. I slutet på 1700-talet började de mer moderna definitionerna ta form, och man började skilja mellan syror, alkalier och medelsalter. Visserligen tolkades saltet till en början som en förening mellan två oxider, men undersökningar visade att ex. vätecyanid och saltsyra inte innehöll syre, och vid inverkan med oxider skapas både vatten och salter. 1810 framlades teorin att saltsyrade salter eller så kallade klorider inte innehåller syre utan är föreningar mellan grundämnet klor (Cl) och metaller. Svensken Berzelius framförde 1820 åsikten att salter har olika föreningar samt indelade salter i amfidsalter och haloidsalter. Den tidigare är en förening som kan antingen bestå av två oxider, så kallade syresalter, eller av två sulfider eller så kallade svavelsalter. Haloidsalter är en förening av metall och en saltbildare. Lite senare framlades definitionen att salter är föreningar där vätet (H) i en syra är ersatt med någon annan positiv jon, ofta en metalljon. (källa)
3. Den franske amiralen Henri-Joseph Paixhans utvecklade en tidsfördröjd mekanism som för första gången tillät att granater avfyrades säkert med högeffektiva kanoner med flacka kulbanor. Spränggranaternas effekt mot träskeppen var förödande. De första Paixhanskanonerna tillverkades år 1841 och de franska, brittiska, ryska och amerikanska flottorna tog denna kanon i bruk på 1840-talet. Detta utvecklingsskede inom sjökrigföringen visade sin största effekt när den ryska flottan, som var utrustad med dessa kanoner, förintade den turkiska flottan vid slaget vid Sinop år 1853. (källa)