Väggpanel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet väggpanel

1. Wrangels bygge återupptogs och fullbordades under nästa ägaren friherre Erik Lovisin (1671–1715), son till friherren och ämbetsmannen Erik Lovisin från Brandalsund. Mangårdsbyggnadenhus fick ny väggpanel utvändigt, nya fönster och spåntaket reparerades. Inomhus lades nya golv och i bottenvåningen uppsattet tapeter. Erik Lovisin avled omkring 1715 men gården stannade i familjens ägo fram till 1749. Från Wrangels tid existerar bland annat en praktfull sandstensspis som skall ha tagits hit som krigsbyte från Prag i mitten av 1600-talet (läs mer under interiör). I samma sal finns även en takmålning i grisailleteknik, som tyder på att Wrangels halvfärdiga bygge hade åtminstone tätt yttertak. (källa)
2. Hjärtan kan ses på olika stuckreliefer och väggpaneler som grävts ut från ruinerna av Ktesifon, Sasanidernas huvudstad (cirka 90 f.Kr – 637 e.Kr.). Exempel: Rundstycke med utstrålande palmetter. Väggpanel med pärlhöns Sasaniderna (32.150.13). I Heilbrunn Timeline of Art History. New York:The Metropolitan Museum of Art, 2000–. (källa)
3. År 1913 dog August Andersson endast fyrtiofem år gammal, och Alida Andersson drev nu själv stället vidare med sådan framgång att hon 1933 kunde köpa en fastighet på Molinsgatan, där hon även bodde. Då hon 1941 gick i pension, tog sonen Gösta över. Dennes son Thomas tog därefter över verksamheten och arbetade vidare tillsammans med sin far mellan 1968 och 1975. Ölhallen såldes 1981 till "kinesen Lai," men redan efter ett år såldes den till Majken Rodenburg, som då arbetat där som servitris sedan 1977. År 1994 bedrevs verksamheten av Rodenburg, Elisabeth (Pia) Mattson och Bosse Pettersson. Mattson fick Göteborgs hembygdsförbunds hedersomnämnade samt diplom, för sitt arbete med att återställa lokalen efter en brand i lokalerna 1996. Den mörkbruna väggpanelen förstördes men gjordes om efter gammalt mönster. Då byggdes även skänkskåpet och bardisken med ett gammalt fotografi som förlaga. Lokalen, ursprungligen upplyst av gaslyktor, har även kvar sina böjträstolar, marmorbord, rödvita klinkergolv, tavlor och prydnadssaker i original. (källa)
4. Lokalerna, som alltjämt bar 1950-talsprägel, utformades och möblerades av Stellan Åström. Till inredningen hörde en brun väggpanel i teak, av märket Royal board, lampetter från Svenskt Tenn, skinnklädda stolar och teakbord. Neonslingor av Ruben Morne prydde Valands konditoriavdelning. En lamellvägg skiljde konditoriavdelningen från kaffeserveringen. (källa)
5. Tingshusbyggnaden har en rektangulär planform med en hög spritputsad grundmur åt söder. Den timrade stommen är klädd med bred rödmålad locklistpanel, men mycket lite äldre profilerad locklist finns bevarad. En bred dropplist avslutar panelen nedtill. Timmerknutarna är markerade med vitmålade bräder. Fönsterbågarna ansluter till väggpanelen utan omfattningar. Fönstren är småspröjsade och av korsposttyp. Fasaden är utkragad med listverk under takfoten. Sadeltaket är täckt med enkupigt lertegel och på vardera takfallet finns två halvcirkelformade takkupor. De murade skorstenarna är relativt nya. Den vitmålade entrédörren har fiskbensmönstrad panel. (källa)
6. Intarsia eller intarsiatura är en italiensk term för en typ av inläggning där platta utsmyckningar gjorda av bitar av olika färgade träslag är inlagda för att forma ornamentala mönster, arkitektoniska perspektiv, figurscener med mera på bland annat väggpaneler, körstolar och möbler i rum. Även sten, metall, glas och andra material kan användas. Ordet marketeri är en synonym för intarsia. Intarsia har utförs med olika teknik under årtusenden. Intarsia förknippas i modern tid med dekoration utförd i trä. Hantverkaren som yrkesmässigt arbetar med intarsia kallas dekopör. (källa)
7. Ljunglöfska salongen är ett rum i Medborgarhuset på Södermalm i Stockholm som inrymmer en komplett bevarad salongsinredning från 1878 med polykromt bemålat stucktak, väggpaneler och möblering i ny-Louis seize och tapetserarstil. Interiören är genomgående av hög kvalitet och utgör en god representant för det sena 1800-talets högborgerliga inredningsideal. (källa)
8. Många ansåg att Erik Lundroths villor var stereotypt serieproducerade villor och han blev skarpt kritiserad för detta. Framför allt gällde kritiken hans villor i Djursholm, men kritik kom även att riktas mot Sjuvillorna. Idealet i tiden för hus i Saltsjöbaden var det självsvåldigt pittoreska och romantiskt egenartade. Sjuvillorna framstår idag knappast som exempel på serieproduktion, utan de tycks snarare präglas av experimentell leklusta. Exteriörerna är rika på detaljer som konstfulla listverk, blomsterrankor skurna i trä, olika typer av väggpaneler, torn och krenelering och kännetecknas av en komplicerad takkonstruktion. Den panelarkitektur som under senare 1800-talet och in på 1900-talet växte fram i Sverige tog upp stildrag från såväl schweizerstil, nationalromantik och cottagestil och betonade boasering och listverk. Träpanelen fick allt rikare utformning. Trots att arkitekten Erik Lundroth blev kritiserad för en alltför stereotyp serieproduktion blev villorna vid Ringvägen 26 och 24 byggnadsminnesförklarade 1979. (källa)
9. Boasering är hela väggpaneler av trä, och förekom i mycket påkostade miljöer i och med rokokon i mitten på 1700-talet men blev vanligare vid 1700-talets slut. Idag används uttrycket ofta om de flesta bröstningar av trä. (källa)