Vägtull Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vägtull

1. Det första systemet med vägtullar i norska tätorter etablerades kring infartslederna i Bergen 1986. Vägtullar runt städer finns numer bland annat i Oslo, Bergen, Bodø, Stavanger, Kristiansand, Trondheim och Haugesund. Många vägbyggen såsom motorvägar och vägtunnlar under vattnet har också avgift som är direkt kopplade till den nybyggde väg(sträckan), och tas vanligen ut av vägens trafikanter i 15 år från dess öppning, eller tills tillräckligt mycket pengar kommit in. Ibland placeras extra stationer längs den äldre vägen för att fordon på genomfart inte ska ta den vägen för att undvika avgift. Detta till skillnad från avgifter i bomringar, där pengarna bland annat används till väg- och järnvägsbyggen i respektive stad med omnejd, så att avgift kan tas ut på vägar som inte förbättras. Bomringen i Oslo skall till exempel bidra till att: "Finansiera utbyggnad av väg- och kollektivtrafik, minska personbilstrafiken, öka tillgängligheten för alla trafikantgrupper, minska utsläppen av växthusgaser och förbättra stadsmiljön", och 89% av pengarna i Oslopakke 3 går till bus, bana och cykel. Vägtullarna i bland annat Trondheim, Kristiansand, Bergen och Oslo har trängselskatt (högre vid rusningstid). Avgiften i Oslo och Bergen är dessutom miljödifferentierad (olika beroende på motortyp). Nollutsläppsfordon betalar avgift som motsvarar högst 50 procent av ordinarie avgift efter rabatt (se Avgiftsklasser och rabatter). (källa)
2. I Tyskland, Schweiz och Österrike finns särskilda vägtullar för lastbilar. I Tyskland gäller vägtullen på motorvägar för lastbilar över 12 ton. Tullavgiften ligger sedan 2009 på 14 till 29 eurocent per kilometer, beroende på lastbilens storlek och miljöklass. I Österrike tillämpas en vägtull på 15-37 eurocent per kilometer på motorvägar för alla fordon som kan lastas till en totaltvikt på minst 3,5 ton. Även i Schweiz tillämpas vägtull för lastbilar över 3,5 ton, men här gäller tullavgiften på alla vägar, inte bara motorvägar, och avgiften beräknas till cirka 0,03 franc per tonkilometer. (källa)
3. En betalväg är en väg där trafikanter måste betala en vägavgift eller broavgift för att färdas. Det finns i princip två typer av betalvägar – vägtullar och vinjettvägar (det vill säga tidsbundna avgifter). Avgifterna kan exempelvis utgöra infrastrukturavgifter eller trängselavgifter. (källa)
4. Sedan 1 juli 2005 är såväl Svinesundsbron som Gamla Svinesundsbron avgiftsbelagda. Bron har finansierats med lån och avgiften ska betala lånen på cirka 20 års sikt. Skattepengar har inte använts till bygget. Avgiften per passage är 22 kronor (20 NOK) för lätta fordon och 109 kronor (100 NOK) för tunga fordon. Svinesundsforbindelsen ansvarar för vägtullarna och använder det norska betalbrickesystemet Autopass. Priset höjdes juni 2007 från 18 till 20 NOK med motiveringen att det var besvärligt med alla växelmynt. De allra flesta betalar med NOK. Från och med 1 november 2015 infördes ANPR (Automatiskt registreringsnummerigenkänning) på norska sidan. AutoPass/Easygo användare får 13% rabatt. Den manuella betalstationen har tagits ur drift. Under hösten 2020 väntas vägavgiften tas bort, eftersom den summa som behövs för att betala av lånen beräknas ha kommit in då. Vägavgiften avskaffas den 15 mars 2021 kl.14.00. (källa)
5. Den första noterade transporten över floden vid denna tidpunkt var en färja som började trafikera runt maj 1758. Sons of the American Revolution noterar att denna korsning sannolikt användes av George Washington på sin resa från Philadelphia till Cambridge, Massachusetts för att ta befäl över den koloniala armén 1775. Den första bron vid denna tidpunkt föreslogs 1803 av Milford and Stratford Bridge Company, som bytte namn till Washington Bridge Company samma år. Den första permanenta (trä)-bron öppnades 1813, komplett med en vägtull. (källa)
6. Även om det var en viktig väg för diligenstrafiken, fanns det flera hinder längs den, inklusive bron över Tyburn. På 1730-talet infördes en vägtull för att man skulle kunna förbättra underhållet av vägen. Ungefär 1729 blev vägen känd som Oxford Street. (källa)
7. Finansiering av infrastrukturen kan antingen vara offentlig eller privat. Transporter är ofta ett naturligt monopol och en nödvändighet för allmänheten. Vägar, och i vissa länder även järnvägar och flygplatser, finansieras via skatter. Nya infrastrukturprojekt kan innebära stora utgifter som ofta finansieras genom lån. Många infrastrukturägare kräver därför särskilda användaravgifter, såsom landningsavgifter på flygplatser eller vägtullar och broavgifter på vägarna. Oberoende av detta får myndigheterna införa skatt på köp eller användning av fordon. (källa)
8. Se även Vägtullar i Norge. (källa)
9. Under år 2008 började frågan om vägtullar och trängselavgifter åter debatteras av kommunpolitiker i Göteborg. Den 20 februari, samma dag som partiledningen för Socialdemokraterna i Göteborg enades kring att stödja idén om trängselskatt, skrev Göteborgs-Posten att "Alla partier i Göteborg är just nu beredda att diskutera någon form av vägavgifter i Göteborgstrafiken." Tidningen Punkt SE hade dagen efteråt en artikel med en ingress som inleddes: "Här är anledningen till att Göteborgs politiker återigen tar upp frågan om biltullar." Enligt uppgifter från Trafikkontoret i Göteborg och Vägverket hade trafiken "i det närmaste dubblats" under de tio föregående åren och enligt miljöförvaltningen var det svårt att klara kraven på luftkvalité och bullernivåer i innerstan. En normal vardag 2007 åkte nästan en halv miljon bilar genom centrala Göteborg. I varje bil satt i snitt 1,1 personer. På årsmötet den 4 april 2008 röstade Socialdemokraterna "ja" till trängselskatt och "ja" till en folkomröstning i frågan tidigast 2010. (källa)