Välfärdsfråga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet välfärdsfråga

1. Guteland har tagit en magisterexamen med inriktning i nationalekonomi på Södertörns högskola. Hon har en bakgrund i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund i Huddinge och i Socialdemokratiska Studentförbundet, där hon var internationellt ansvarig. Hon var ledamot av förbundsstyrelsen i SSU 2005–2007 med ansvar för välfärdsfrågor och ordförande mellan 2007 och 2011. Inför tillsättandet av ny partiledare för Socialdemokraterna 2011 nämndes Jytte Guteland som kandidat av bland andra partiets tidigare partisekreterare Lars Stjernkvist, och även av Lars Törnman, kommunalråd i Kiruna. Hon har varit politiskt sakkunnig på Finansdepartementet och Utbildningsdepartementet och också arbetat som projektansvarig vid organisationen Global utmaning. (källa)
2. Israel är en parlamentarisk demokrati och alla medborgare över 18 år äröstberättigade. Parlamentet kallas Knesset, har 120 platser och finns i Jerusalem. Regeringen leds av en premiärminister. Presidenten är en opolitisk statschef med ceremoniell funktion. Sedan första Knesset har det funnits arabiska ledamöter, 13 st. år 2011. Även bägge könen har samma rätt i politiken, och Golda Meir blev 1969 en av världens första kvinnliga regeringschefer. Förutom välfärdsfrågor och ekonomi handlar den politiska debatten om den israelisk–palestinska konflikten och hur etniskt isolerad den judiska staten ska vara. En politisk fråga är hur religiöst påverkade lagar och styre ska vara. Ortodoxa judar vill ofta ha mera religiös påverkan och liberala mindre, medan "ultraortodoxa" harediska judar kan se hela statsapparaten som en gudlös avvikelse från det messianskt teokratiska styret enligt Tanach. Andra extrema grupper förespråkar ett Storisrael med gränser enligt bibliska beskrivningar, full tillämpning av halacha, en helt sekulär agenda eller kommunism. Extremisterna Kahane Chai vann mandat i val vilket föranledde högsta domstolen att 1985 förbjuda kandidater som förespråkar rasism, begränsningar i demokratin eller ifrågasätter den judiska statens existens. Vissa arabiska politiker menar att denna lag missgynnar dem också. En rörelse som försöker skapa samförstånd och överbrygga åtskillnad mellan judar, muslimska och kristna araber gör gemensamma verksamheter, exempelvis blandade skolklasser (ex. Neve Shalom/Wahat al Salam), men ses med misstänksamhet från extremister på bägge sidor. Sådana projekt får dock statligt och internationellt stöd. (källa)
3. Trumans program för inrikespolitik kallades Fair Deal ("Den rättvisa given") och var en fortsättning på New Deal. I den första delen av programmet, som Truman presenterade den 6 september 1945, fanns förslag om höjda minimilöner, full sysselsättning, utökade rättigheter för fackföreningar, fler offentliga arbeten, slumsanering och billiga bostäder. Truman talade också om bättre sjukvård och skola. Han hade dock svårt att få igenom sina förslag i kongressen, där republikanska partiet fick majoritet 1946. Republikanerna lade istället fram den så kallade Taft-Harley-lagen som trots att Truman lade in sitt veto till slut antogs 1947. Lagen innebar begränsningar i fackföreningarnas makt och en "avsvalkningsperiod" från det att man varslade om strejk till dess att den fick utlösas. Vid valet 1948 återfick demokraterna majoriteten i kongressen och Truman presenterade på nytt inrikespolitiska förslag och använde för första gången uttrycket "Fair Deal". Han krävde liknande satsningar på välfärdsfrågor som tidigare och även att Taft-Harley-lagen skulle avskaffas. Socialförsäkringssystemet utökades en del men annars fick Truman inte igenom mycket av sitt program, trots att kongressen nu kontrollerades av hans parti. Förklaringen var delvis att ledamöterna inte alltid röstade efter partitillhörighet utan också beroende på vilken delstat de kom från, eller beroende på olika specialintressen. (källa)
4. Att framhäva det egna oberoendet av vänster–höger-skalan kan vara en retorisk metod. Genom att placera sin egen uppfattning i mitten kan ett parti undvika att stöta sig med potentiella väljare som själv identifierar sig som höger eller vänster. Om man till exempel undersöker Miljöpartiets förtroendevalda, väljare och sympatisörer, så har dessa genomsnittligt sett en klar vänsterprofil, även om partiet säger sig vara oberoende av vänster–höger-skalan. Man kan säga att vänster–höger-skalan handlar mycket om ekonomi, skatter och offentlig välfärd. Ett enfrågeparti kanske inte har så stort intresse av skatte- och välfärdsfrågor. När ett sådant kommer in i riksdagen så brukar det framgå av röstande i ekonomiska frågor var på skalan de lägger sig. (källa)