Världsförsakelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världsförsakelse

1. Deras hastiga segertåg genom Europa berodde på, att Romersk-katolska kyrkan under sin kamp för ekonomisk och politisk makt alltmer förlorade förmågan att tillfredsställa folkets religiösa behov. Den världsförsakelse som katarerna visade fick på så sätt en dragningskraft. Tillströmningen till åskådningen blev störst mot slutet av 1100-talet. I Italien behärskade katarerna städerna, bestämde över tillsättningen av ämbetsmän och avskaffade i Rom den officiella katolska tideräkningen. I södra Frankrike var de förhärskande, och verkar där ha bildat en fast organiserad kyrka med vigda biskopar och påve. Rörelsen bredde även ut sig över Spanien, Tyskland, och enligt uppgifter, även till Rhen och till Nederländerna och in i England. (källa)
2. Muhammeds lära innehöll utom vissa rituella regler krav på sträng världsförsakelse, särskilt i fråga om alkohol, tobak, sång och dans. Däremot uppmuntrade han ivrigt giftermål bland sina anhängare. Framför allt krävde han blind tro på sin gudomliga mission och undertryckte de religiösa studierna, som kunde ge anledning till tvivel på denna. Avvikelser från hans påbud straffades grymt. (källa)
3. I grund och botten förblev han dock alltid en inåtvänd natur. Huvuddragen i hans religiösa åskådningar är hämtade från hans beundrade lärare Eckhart och utgörs av den spekulativa areopagitiska mystiken. Men hans religiösa originalitet och styrka ligger mera i Kristusbetraktelsen, som är särskilt utbildad i två karakteristiska riktningar: dels hänförelsen för den "eviga Visheten", en kvinnlig personifikation av Guds högsta egenskaper, identifierad med Kristus och av Suso prisad med en ridderlig trubadurs svärmiska glöd, dels begrundandet av Kristi lidande och dess efterliknande i världsförsakelse, självförnekelse och tålamod under Guds skickelser ("gelassenheit"). (källa)
4. Åskådningen förblev i det hela den medeltida katolska, men påverkan från katarerna medförde en skärpt världsförsakelse och bekämpande av en del katolska bruk och läror (skärselden m. m.). Ur sammansmältningen av Imitatio Christi-idealet, katolsk kyrkouppfattning och katarisk gnosticism framgick den egendomliga moralism som blev valdensernas särmärke. I stället för medeltidens mystik kom här pliktidealistens nyktra moraliska opposition mot katolicismens sedliga utväxter, stödd av träget bibelstudium. Detta av Valdes själv införda bibelstudium, som så kännetecknat valdenserna, gick inte i evangelisk riktning, Bibeln var Guds lag, efter vilken livet skulle regleras. Men liksom denna biblicism var det egentliga originella hos valdenserna, blev den också det starka centrum i rörelsen som gav den större motståndskraft änågon annan medeltida sektrörelse och som banade väg för en ny religiös princip. Biblicismen hos John Wycliffe, husiterna, döparna, Jean Calvin, kväkarna och den moderna frikyrkorörelsen har åtminstone delvis sitt ursprung hos Valdes. Bibeln identifierades snart av valdenserna med den absoluta naturrätten, som krävde full religiös frihet, alla troendes likställighet och borttagandet av alla kyrkliga och sociala skrankor. På den avgörande dogmatiska punkten, frälsningsvägen genom verkhelighet och askes, stod de på katolicismens grund, men då de avvisade alla kyrkliga institutioner som inte direkt kunde påvisas i Bibeln genombröt de katolicismens centrum, det hierarkisk-sakrala systemet. Det riktigaste torde därför vara att beteckna valdenserna som en självständig företeelse, skild från både katolicism och protestantism, men med anknytning till bäggedera. (källa)