Världslitteratur Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världslitteratur

1. Världslitteratur är ett begrepp inom litteraturvetenskapen. Enligt litteraturvetarna Staffan Bergsten och Lars Elleström är den till skillnad från nationallitteraturen "summan av allt som kodifierats i ord över hela jorden tiderna igenom, massan av i muntlig tradition och i skrift bevarade texter från skilda kulturkretsar." Termen myntades först av Goethe, och förekommer även i Marx och Engels Det kommunistiska manifestet (1848).
2. I Goethes fotspår - reflekterande över hur han såg den ekonomiska förståelsen av världslitteraturen som en process av handel och utbyte - använde Karl Marx och Friedrich Engels termen i Det kommunistiska manifestet (1848) för att beskriva den "kosmopolitiska karaktären" av borgarklassens litteraturproduktion. De hävdade att.
3. Martin Puchner har hävdat att Goethe såg världslitteraturen som driven av en ny litterär världsmarknad. Det var denna marknadsbaserade approach som Marx och Engels anammade 1848, medan de bägge beundrade den världslitteratur som skapats av den borgerliga kapitalismen försökte de emellertid även att överstiga den. De hoppades kunna skapa en ny sorts världslitteratur exemplifierad av manifestet, som skulle publiceras samtidigt på många språk och platser. Texten skulle ge upphov till en ny sorts världslitteratur, och lyckades delvis - genom att ge upphov till en av de mest inflytelserika texterna under 1900-talet.
4. Hugó Meltzl teoretiserade i sin Present Tasks of Comparative Literature från 1877 över världslitteraturen som fenomen. Han vände sig mot Goethes tyska utgångspunkt och förespråkade polyglottism. Han konstaterade, kritisk mot den dåvarande uppfattningen av världslitteraturen, att "idag kräver varje nation sin egen 'världslitteratur' utan att riktigt veta vad som menas med det. Idag anser sig varje nation vara förmer än alla andra nationer. Denna ohälsosamma "nationsprincip" utgör den grundläggande premissen för hela det moderna Europas spirituella liv." Han förordade själv termen, men menade att den snarare än ett faktum var ett ouppnåeligt mål: "Sann 'världslitteratur', därför, kan blott vara ett onåbart ideal som alla självständiga litteraturer, det vill säga alla nationer, icke desto mindre, borde sträva mot. De skall dock blott använda de medel som vi har kallat de två viktigaste komparativa principerna: översättning och polyglottism, aldrig våldsdåd eller barbariska hypoteser som inte gagnar någon men som då och då framkommer till och med i de stora europeiska tidningarna." Meltzl grundade en tidning för att motverka Österrike-Ungerns nationalism. Max Koch grundade dock nästan samtidigt en tidning med en liknande utgångspunkt, Meltzl var dock mycket kritisk och menade att det var en 'akademisk tillbakagång'. Kochs tidning var dock den enda som överlevde - enligt David Damrosch förmodligen på att den mer samstämde med den gängse uppfattningen i Europa. Han avvek från Meltzls tankar om flerspråkighet, utan publicerade mestadels på tyska som han ansåg vara det dåvarande världsspråket. Han, till skillnad från Meltzl, erkände fortfarande Goethes citat som riktigt och skrev sin in i Goethes tradition.
5. Posnett menade även att världslitteraturen först uppstod i antika riken som Romarriket, långt innan de moderna nationella litteraturerna uppstod. (källa)