Världssmärta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världssmärta

1. Weltschmerz (tyska för världssmärta) är ett av den tyske författaren Jean Paul myntat begrepp, vilket avser insikten hos dem som anser att den fysiska verkligheten inte kan tillfredsställa själens behov. Denna pessimistiska och melankoliska världsåskådning var vanlig bland romantikens författare, såsom Lord Byron, Giacomo Leopardi, François-René de Chateaubriand, Alfred de Musset, Nikolaus Lenau och Heinrich Heine. (källa)
2. Tegnér, som i juli 1822 erhållit Reslövs och Östra Karaby pastorat som personligt prebende, hade länge önskat utbyta sin professur mot ett mera inbringande ämbete. 1823 blev biskopsämbetet i Växjö ledigt. Tegnérs vän Heurlin intrigerade våldsamt för Tegnér, som måste ålägga honom varsamhet och lyckades skaffa Tegnér högsta röstetalet. Tegnér anlitade ivrigt sina vänners hjälp och den 25 februari 1824 utnämndes han till biskop. Den 9 april samma år avslutade han sina föreläsningar med ett tal om den grekiska poesins art och väsen, därtill fogande några avskedsord till den talrika åhörarkretsen om vilka Böttiger yttrade: "ur hvarje tanke framkväller en tyst suck, i hvarje ord gömmer sig en sväljd gråt." Följande månad for han till Uppsala där han var föremål för mycket hyllning. Den 31 maj invigdes han till biskop. Ännu två år kvarstannade han i Lund. Som ovan nämnts var han vid denna tid inne i en av de sorg- och svårmodsperioder som med 8–10 års mellanrum hemsökte honom, och hans brev bär prägel av nedstämdhet och upphetsning. Den av djup världssmärta genomandade dikten Mjältsjukan (1825) är det märkligaste uttrycket för denna depression. Den bildar en dyster motsats till den demonstrativt optimistiska Sången (1819), tillkommen i opposition mot en elegisk dikt av Gumælius. Geijer och Atterbom, som 1825 besökte Tegnér i Lund, fann honom i ett tillstånd av gränslös förtvivlan, "simmande i tårar", han förklarade, att hans poesi var slut, bad Atterbom om förlåtelse och uppmanade honom att bli den svenska diktens räddare. Först i maj 1826 lämnade Tegnér Lund och skrev då till diktaren Carl Gustaf von Brinkman: "Afskedet kostar mer på mig, än du vet eller bör veta". (källa)
3. Detta moderna epos, denna politiska tendensdikt, som mottogs med avsky av det engelska pryderiet, utgör brännpunkten för Byrons hela väsen med dess "världssmärta" och livslust, dess tvivel och glödande hänförelse för sanningen, dess människoförakt och människokärlek. Med sin nihilism uppträder han som en entusiastisk apostel för "frihet, jämlikhet och broderskap", trots sin övermättnad hävdar han med hänförelse naturens rätt mot en stel, själsdödande konventionalism. Även i hans bittraste anfall ligger något känsligt och rörande, som bevisar hans sympati för den mänsklighet han tror sig förakta. Det hela bildar med sina många komiska intermezzon, sin rika humor, sin yppiga färgprakt, sina härliga skildringar, sin lätta, lekande form (han kallade sig själv "rimmens Napoleon") ett av 1800-talets förnämsta skaldeverk. Byron reste till Rom, där han passerade Torquato Tassos cell, vilket inspirerade till dikten The Lament of Tasso (1817). (källa)
4. Grisebach debuterade 1869 med en anonym diktsamling, Der neue Tannhäuser, kännetecknad av en egenartad blandning av stark sinnlighet och schopenhauersk världssmärta. Grisebach skrev vidare litteraturhistoriska studier, i vilka han framhöll författare som Heinrich von Kleist, Gottfried August Bürger, E.T.A. Hoffmann och Christian Dietrich Grabbe. Grisebach var även verksam som översättare från kinesiska, som bibliofil och som förtjänt Schopenhauerforskare och utgivare. (källa)