Värmeelement Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet värmeelement

1. En lödkolv består vanligen av ett handtag, ett värmeelement och en lödspets. Värmelementet är vanligen elektriskt, till exempel av kanthaltråd, men kan också bestå av en liten gasbrännare. Spetsen på en lödkolv kan variera avsevärt i storlek, från delar av en millimeter till centimetertjock, beroende på användningsområdet för lödkolven. Vissa lödkolvar har utbytbara spetsar för att bredda deras användningsområde. Mer avancerade lödkolvar, till exempel lödstationer, har inbyggda termostater som gör att spetsen kan temperaturkontrolleras, vilket är viktigt vid lödning av värmekänsliga material eller i närheten av värmekänsliga komponenter som i elektroniska kretsar. Lödstationer har ofta inbyggda tillbehör som lödkolvsställ och rengöringssvamp. (källa)
2. En bränsledriven motorvärmare är en liten brännkammare som drivs av bilens bränsle, till exempel bensin eller diesel, för att förvärma motorns kylvätska innan start. Dessutom förvärms vanligen passagerarutrymmet. Motorvärmaren är monterad utanför kupén, skild från motorn. Brännkammaren är omsluten av motorns kylarvätska som värms upp. En liten elektrisk pump transporterar kylvätskan till och från värmaren, runt i motorns system och in i passagerarutrymmets värmeelement. Bilens ordinarie kupéfläkt körs samtidigt med värmaren så att kylvätskan kan avge sin värme även till passagerarutrymmet. Värmarna genomför ingen direkt uppvärmning av motoroljan. (källa)
3. 400 volt 3-fas. Huvudspänningen 400 V är spänningen mellan två faser, vilket ger fasspänningen (spänningen till neutralledaren) 230 V i ett trefassystem. Förhållandet mellan huvudspänning och fasspänning är alltid roten ur 3. De tre spänningarna är fasförskjutna 120 grader i förhållande till varandra. Fram till 1988 var denna spänning ca 380 V och därför hör man ibland detta tal nämnas i samband med nätspänning och vissa äldre apparater och uttag kan också vara märkta med 380 V. De är trots det tillåtna för användning vid 400 V. Denna spänning förekommer endast i trefasuttag samt i vissa fast installerade maskiner, till exempel vissa typer av köksspisar, värmeelement och tvättmaskiner. (källa)
4. Radiator, (elelement) även värmeelement eller bara element, på finlandssvenska vanligen kallat batteri, är en anordning för att värma upp inomhusluft. (källa)
5. VVS-montör (vvs står för värme, ventilation och sanitet) (äldre benämningar: rörmokare, rörläggare), är en fackman som installerar och reparerar VVS-anläggningar i byggnader. Förutom rör kan dessa anläggningar bestå av värmepumpar, elpannor, solvärme, varmvattenberedare, värmeelement, fläktar, klimatanläggningar samt sanitetsporslin. (källa)
6. Ursprungligen gjordes spunnet socker för hand av konditorer, genom att doppa lämpligt redskap (gaffel, risviska eller liknande) i smält socker(lag), och sedan skaka ut det rinnande sockret till trådar. Detta sker fortfarande för mindre dekorationer av bakverk, men huvuddelen av tillverkningen sker maskinellt. Strösocker hälls i en behållare med små hål, i mitten av sockervaddsmaskinen. Genom att blanda karamellfärg i sockret kan vadden färgas, på samma sätt kan olika smaksättare tillsättas. När maskinen slås igång börjar behållaren rotera så att sockret trycks ut mot kanterna, där ett värmeelement värmer sockret tills det börjar smälta och pressas ut genom hålen till en större behållare samtidigt som det svalnar och stelnar till. Då bildar sockret tunna trådar som fastnar i varandra och fångas upp på exempelvis en pappstrut. (källa)
7. Vattnet värms upp med ett friliggande värmeelement (i form av ett rör eller spiral) eller ett element som ligger dolt i vattenkokarens botten. Den senare varianten anses bäst. De flesta modeller stängs av automatiskt när vattnet kokat upp – med andra ord elimineras problemet med eventuella spisplattor som glömts på. En annan fördel med vattenkokare är att de inte brukar bli varma i botten och alltså kan ställas direkt på bordet. En nackdel med vattenkokare är att de inte går att använda till annat än vatten. Med tiden bildas kalkavlagringar som måste avlägsnas för att kokaren ska fungera normalt. (källa)