Vad betyder och hur uttalas v-ljud
V-Ljud uttalas v-ljud [ve´-].
Ordformer och varianter av v-ljud
Singular
- v-ljud
- obestämd grundform
- v-ljuds
- obestämd genitiv
- v-ljudet
- bestämd grundform
- v-ljudets
- bestämd genitiv
Plural
- v-ljud
- obestämd grundform
- v-ljuds
- obestämd genitiv
- v-ljuden
- bestämd grundform
- v-ljudens
- bestämd genitiv
V-Ljud är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet v-ljud
I germanska språk finns v-ljud som saknas i det klassiska latinet. På 600-talet, när anglosaxarna övergick från runor till latinsk skrift bibehöll man runan ƿ wynn för detta ljud. Senare övergick man till att skriva VV, vilket under medeltiden blev W. Att man i vissa språk kallar W för dubbelt V (svenska, franska) medan i andra kallar den dubbelt U (engelska) visar att man vid denna tid inte skiljde mellan V och U. Den raka formen V användes i början av ord, medan den runda formen U användes i mitten eller slutet, oberoende av uttalet. Den tidigaste kända uppdelningen i två olika bokstäver kommer från gotiskt alfabet från 1386 där V kommer före U. Under 1500-talet kom V att representera ett konsonantljud och U ett vokalljud, precis som det gör idag.
