Vad betyder och hur uttalas vagabondage
Vagabondage uttalas vagabond|age [-a´?] -t [-et].
Vagabondage betyder (åld.) vagabondliv.
Ordformer och varianter av vagabondage
Singular
- vagabondage
- obestämd grundform
- vagabondages
- obestämd genitiv
- vagabondaget
- bestämd grundform
- vagabondagets
- bestämd genitiv
Vagabondage är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vagabondage
Tyra Lundgren: Lera och eld - ett keramiskt vagabondage i Europa, Natur och Kultur, Stockholm 1946.
Dell har skrivit flera romaner, skådespel, sociala och litterära essäer, varibland märks The Briary-bush (1921, svensk översättning Törnesnåret 1922), Runaway (1925), Intellectual vagabondage (1926), Upton Sinclair. A study in social protest (1927, svensk översättning 1928).
