Vad betyder och hur uttalas vagnmakare
Vagnmakare uttalas vagn|mak|are -n; pl. vagnmakare, best. pl. vagnmakarna.
Ordformer och varianter av vagnmakare
Singular
- vagnmakare
- obestämd grundform
- vagnmakares
- obestämd genitiv
- vagnmakaren
- bestämd grundform
- vagnmakarens
- bestämd genitiv
Plural
- vagnmakare
- obestämd grundform
- vagnmakares
- obestämd genitiv
- vagnmakarna
- bestämd grundform
- vagnmakarnas
- bestämd genitiv
Vagnmakare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vagnmakare
Promenadvagn tillverkades av de flesta svenska vagnmakarna som specialiserat sig på åkvagnar. Promenadvagnen är en lättgående och bekväm familjevagn som användes både i staden och på landsbygden.
Joseph Haydn var son till en fattig vagnmakare och på grund av hans tidigt upptäckta musikaliska anlag fick han vid 6 års ålder undervisning i sång och instrumentspel hos en släkting i Hainburg an der Donau. Ingen av hans föräldrar kunde läsa noter, men hans far var självlärd folkmusiker. Av Haydns memoarer framgår att han hade en mycket musikalisk barndom. Familjen sjöng och spelade ofta tillsammans, ibland tillsammans med sina grannar. 1740 upptäcktes hans sopranröst av kapellmästaren vid Stefanskyrkan i Wien, Georg von Reutter, och så blev Haydn korgosse. Han utbildades även i klaver och violin. Under tiden började Haydn med kompositioner. Vid målbrottet fick han inte stanna kvar och gav därför lektioner och deltog i olika musikgrupper för att tjäna pengar. Han var också lärling hos den italienske kompositören Nicola Antonio Porpora och fick där musikalisk undervisning.
Vagnmakare - ett ämbete fanns i staden 1773, men löd förmodligen då under Stockholm. År 1791 bildades ett eget gesällskap.
År 1910 fanns de mest skiftande yrken och arbetsplatser inom byn: handlare, lärare, urmakare, borstbindare, stenarbetare, järnvägspersonal, gipsgjutare, smed, vägmästare, vagnmakare, sadelmakare, skräddare och toffelmakare samt jordbrukare då åkerbruket var huvudnäringen. Byn hade även en mästarinna i spettkakebakning. Idag har många av invånarna i Östra Grevie sitt arbete på annan plats.