Valagitation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet valagitation

1. Parisius blev 1858 kretsdomare, avsattes på administrativ väg 1864 till följd av liberal valagitation och slog sig då ned i Berlin, där han tillsammans med Eugen Richter redigerade "Parlamentarische Korrespondenz aus der Fortschrittspartei" och (till 1891) tidskriften "Reichsfreund". (källa)
2. Som belöning för sina tjänster mottog han av ständerna en gratifikation av 3 000 riksdaler specie. Han upphöjdes 1761 till ambassadör. På hösten 1764 hemkom Scheffer ännu en gång för att deltaga i riksdagskampen och biträdde Fersen vid ledningen av hattarnas valagitation till 1765–1766 års riksdag, vid vilken han ifrågasattes till lantmarskalk. Sekreta utskottet, som nu behärskades av mösspartiet, var krigsmotståndare och ivrade för sparsamhet, beslutade att hans ambassadörsvärdighet skulle upphöra, och befallde i mars 1765 alla hemmavarande ministrar att återvända till sina poster. Hellre än att sålunda drivas bort från riksdagen och med lägre rang vända tillbaka till Frankrike, begärde Scheffer att bli återkallad från sin beskickning. Under riksdagen ingrep han livligt i frågornas behandling och klandrade bland annat de nya inskränkningar i kungamakten, vilka mössorna genomdrivit. (källa)
3. Förbundet, som genom lokalavdelningar, broschyrer, tidningsartiklar och valagitationer verkade för sina syften, hade tidvis en betydande roll, men trädde senare tillbaka som politisk organisation, med undantag för den ännu i början av år 1908 mycket aktiva lokalavdelningen i Göteborg, för det 1904 grundade Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderata samlingspartiet). Göteborgsavdelningen anslöt sig först 1908 till detta högerförbund. (källa)
4. Under denna sin för en fransk finansminister exceptionellt långa ämbetsperiod hann Rouvier lägga i dagen sin utomordentliga smidighet, sin förmåga att utan att anlita lånevägen finna nya utvägar för att täcka de växande anslagskraven och att ge budgeten en dittills saknad stabilitet. Hans energiska ansträngningar åstadkom en avsevärd höjning av de franska statspapperens värde och större förtroende till statens finansiella förvaltning såväl i som utom parlamentet. Hans avgång hängde nära tillsammans med Panamaaffären, framför allt med hans förbindelser med Jacques de Reinach och Cornelius Herz, och föranledde en rekonstruering av ministären Ribot. Själv anklagad för att ha mottagit pengar av Panamamännen, erkände han under dramatiska omständigheter att han i och för valagitationen mot Boulanger supplerat statens otillräckliga hemliga fonder med enskildas penningbidrag, försvarade sig med utomordentlig bravur och gick för egen del fläckfri ur "affären", trots de skarpa angrepp, som i synnerhet Godefroy Cavaignac riktade mot honom. (källa)