Valförlust Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet valförlust

1. Under 1960-talet började Den svenska modellen kritiseras och berömmas. Under Vietnamkriget fick Sverige uppmärksamhet i USA eftersom kriget kritiserades hårt i Sverige och dessutom tog man emot amerikanska desertörer. Det rapporterades även mycket om Olof Palmes gärningar och personlighet.Han valdes till partiordförande 1969 och redan från början så följdes han av stort intresse från utländska medier. Hans kritiserande av Vietnamkriget, medlingen mellan Irak och Iran och valförlusterna 1976 och 1979 fick alla stor uppmärksamhet i utländska medier. Toppen för intresset var när Palme mördades 1986. Då kom tusen utländska journalister till Stockholm. (källa)
2. När parlamentarismen fick sitt definitiva genombrott efter valet 1917, då kungen inte längre kunde förhindra att sittande högerregering avgick efter valförlust och en regering bildades på basen av valresultatet, var det en stor seger för Branting. Ändå tvekade han länge om han själv skulle ingå i den nya koalitionsregeringen mellan liberaler och socialdemokrater. Tillträdande statsminister, liberalen Nils Edén, krävde dock att socialdemokraternas ledare skulle ha en av de tyngsta ministerposterna. Branting blev finansminister. Men bara under några korta månader, innan han avgick av personliga skäl. Hans personlighet passade illa med officiella plikter och administrativa sysslor. Författningskompromissen om allmän rösträtt 1918 och beslutet om åttatimmarsdagen 1919 var höjdpunkterna i hans inrikespolitiska karriär. (källa)
3. Efter andrakammarvalet 1928, även kallat "Kosackvalet", där Socialdemokraterna gjorde en stor valförlust, bildades en högerlagd minoritetsregering av Lindman. Detta var ett resultat av att både liberala och frisinnade hade avböjt det önskemål om en borgerlig majoritetsregering som kungen hade erbjudit. Exempel på de åtgärder som regeringen genomförde är bland annat att man inkallade arbetsfredskonferensen 1928. Lindmans regering avgick 1930, eftersom förslag om höjda spannmålstullar till stöd för jordbruket hade fällts av frisinnade och socialdemokrater. (källa)
4. Eliasson utsågs den 27 mars 2006 till Sveriges utrikesminister efter den avgångna Laila Freivalds. Han tillträdde posten den 24 april, men behöll sitt uppdrag i FN parallellt med utrikesministerposten. Tiden som utrikesminister blev dock kort till följd av socialdemokraternas valförlust i september 2006. Hans största insats som utrikesminister blev evakueringen av svenskar i Libanon under konflikten med Israel sommaren 2006. (källa)
5. Unckel var ordförande i Moderata ungdomsförbundet 1971–1976, värnpliktig officer i flygvapnet (bastjänst), riksdagsledamot 1976–1986 och 1994–2002, kampanjgeneral för linje 1 i folkomröstningen om kärnkraft 1980, partisekreterare 1986–1991 och statsråd och chef för utbildningsdepartementet 1991–1994 samt tillförordnad försvarsminister under några dagar i oktober 1994. Unckel var även gruppledare i riksdagen 1999 fram till 2002. Han lämnade rikspolitiken efter moderaternas stora valförlust 2002. Efter sin avgång utsågs han till hedersordförande av MUF-distriktet i Östergötland. 1964 satt han i styrelsen i Sveriges Elevkårer. (källa)
6. Agne Hansson (c) framhöll att det inte fanns något formellt hinder för en regering att sitta kvar efter en valförlust. Vidare menade han att förhållandet liknande en omröstning om ett förslag från talmannen till regeringsbildare. Centerpartiets förhållningssätt var, liksom i tidigare liknande situationer, att avstå i omröstningen då regeringsbildningen bedömts vara i överensstämmelse med den parlamentariska situationen. (källa)
7. År 1945 tillträder regeringen Buhl II vilken är den så kallade Befrielseregeringen. I den nya samlingsregeringen består av förutom tidigare partier nu även Dansk Samling och Danmarks Kommunistiske Parti. Efter Folketingsvalet 1945 avgår Buhl efter valförlust där socialdemokraterna backar från 44,5 procent till 32,8 procent. (källa)
8. Partiet förlorade sin majoritetsställning i 2004 års parlamentsval och rollen som största parti vid parlamentsvalet i februari 2006. Efter valet avgick Martin som premiärminister och partiledare. Därefter var Bill Graham tillförordnad partiledare fram till att Stéphane Dion valdes till ny ledare i december 2006. Efter valet i oktober 2008 avgick Dion, och efterträddes av Michael Ignatieff som tillförordnad partiledare i december 2008. Ignatieff valdes till ordinarie partiledare i maj 2009, men avgick efter partiets stora valförlust 2011, då sjönk under NDP:s stöd och blev tredje största parti. Bob Rae blev tillförordnad partiledare och efterträddes 2013 av den tidigare partiledaren Pierre Trudeaus son Justin Trudeau. LPC ledde därefter över både konservativa och NDP i flera opinionsmätningar. (källa)
9. Valet 1994 ledde till en svidande valförlust, orsakad dels av missnöje rörande förändringar av pensionsåldern och sjukpensionen, dels på grund av öppna personliga motsättningar mellan premiärminister Lubbers och partiets toppkandidat Eelco Brinkman. CDA tvingades efter valet att gå i opposition. (källa)