Valpa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet valpa

1. Öronskabb hittar man för det mesta hos hundvalpar. En hund som har fått öronskabb kliar sig oftare. Om man tittar i örat så ser man en kraftig utsöndring av svartbrunt sekret. Man kan se skabbdjuret under ett mikroskop. Det är viktigt att man behandlar det snabbt. Annars kan hunden få infektioner senare i livet. Man kan bota öronskabb. (källa)
2. Kennel, anläggning för att föda upp hundar. Ägaren håller hund(ar) som får valpar, som senare säljs till nya, blivande hundägare. Folk anser ofta att en kennel är mer seriös om den är registrerad i Svenska Kennelklubben. Valpar säljs när de är minst åtta veckor. Tikar är dräktiga i ca 63 dagar. Kennlar kan ha olika syften och avla hundar med olika mål. För exempelvis boxerhundar så fokuserar man på att avla mot god mentalitet snarare än kroppsliga funktioner. (källa)
3. Den är en frisk och sund hund, som kan vara pigg och lekfull ända upp till 12 - 14-årsåldern. Den föds helvit och har en benägenhet för dövhet, därför testas alla valpar. Döva valpar avlivas direkt. (källa)
4. Inom hundar fanns många tankar över hur man skulle välja den starkaste och bästa valpen för gården. Det sas att för att ta reda på vilken valp som var bäst så skulle den väljas av en blind. Den valp i kullen som öppnade ögonen sist var bäst, och man skulle inte riva upp ögonen på en valp då valpen i det fallet skulle bli vittersynt, vilket kan tänkas betyda att de kunde se vittror alltså ett osynligt folk från underjorden. Första kullen valpar skull dock alltid dödas då de inte ansågs duga. Det närmsta man kan finna annars om ordet vitter är vitterhet, vilket definieras som "ett ålderdomligt ord för humanistisk bildning, poesi, skönlitterär prosa och retorik". Eftersom valpar i vanliga fall inte anses kunna de humanistiska ämnena, och vidare så anses inte den humanistiska bildningen som någonting negativt är detta högst osannolikt vad författaren menar i sitt verk när de använder ordet "vittersynt". (källa)
5. Kända problem i rasen är valpningen, då rasstandarden kräver stora huvuden och tikarna inte kan föda fram dem utan kejsarsnitt. Orsaken till konflikten mellan rasstandarden och rasens hälsa var en misstolkning av hur stora huvudena borde vara samt hur smala bakpartier rasen borde ha. Detta försöker hundorganisationerna, veterinärer, uppfödare komma tillrätta med genom att vid utställningar och prov premiera hundar med mindre huvuden och kraftigare bäcken, som tillåter normal förlossning. Också valpköparna bör tänka på detta avelsarbete och inte köpa valpar med de utseende-egenskaper som förhindrar ett normalt liv för hunden. (källa)
6. Mot slutet av 1800-talet förde shetländska fiskare samt anställda vid Royal Navy som var stationerade på öarna med sig hundar till fastlandet som extrainkomst. För att öka hundarnas attraktionskraft skall dessa ha korsats med dvärgspaniel och dvärgspets. Omkring 1900 blev rasen upptäckt av brittiska uppfödare under namnet Shetland Collies. 1906 visades de i dvärghundsgruppen på Cruft's i London och skall då ha varit en brokig skara hundar. Samma år bildades en rasklubb i Lerwick på Shetlandsöarna. 1909 bildades den skotska rasklubben och 1914 den engelska varvid namnet bestämdes till Shetland Sheepdog. Rasstandard skrevs och rasen blev godkänd av brittiska kennelklubben the Kennel Club. Det var under denna process som inkorsning av collie skedde i syfte att göra rasen till en miniatyrvariant av denna, tilltalande för utställningsintresserade. Fortfarande kan det födas valpar som visar spetskaraktär. (källa)
7. Ingen inplantering av varg skedde 2011. Svenska djurparksföreningen sade nej till att placera ut vargvalpar 2011 och endast vuxna djur återstod. Enligt vargforskaren Olof Liberg är det en tidsödande process. Finska myndigheter sade nej till att ta vilda valpar från Finland för utplacering i Sverige 2011. Finska myndigheter är tveksamma till att vilda valpar från Finland placeras ut i Sverige i framtiden överhuvudtaget. (källa)
8. Sjukdomsvarianten av denna gen är ett recessivt anlag som alltså måste ärvas från båda föräldradjuren. Dessa valpar är oftast vita och föds oftast döva och/eller blinda eller blir det innan vuxen ålder. Därför får två merle-färgade hundar inte paras med varandra. Det strider mot djurskyddslagen att medvetet avla fram avkomma som bär sjukdomsanlag. Enligt Svenska Kennelklubbens (SKK) registreringsbestämmelser får sådana valpar inte registreras i stamboken. (källa)