Valrätt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet valrätt

1. År 1916 gällde följande regler förösträtt till andra kammaren. Valrätt (rösträtt) tillkom året efter uppnådd 24 års ålder varje myndig, ej under konkurs ställd välfrejdad (besitter gott renommé) svensk man inom valkretsen, vilken ej häftade för fattigunderstöd från löpande eller näst förflutna kalenderåret, som erlagt sina under de tre sistförflutna kalenderåren till betalning förfallna skulder till stat och kommun och som fullgjort sina till och med utgången av nästförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar. (källa)
2. Det renaste och mest bekanta valsystemet efter förmögenhetsklasser var strax före parlamentarismens och den allmänna rösträttens genombrott det preussiska (för val till lantdagens Andra kammare och delvis för kommunala val), enligt vilket valmännen för elektorsval fördelas i tre klasser, av vilka var och en skall utgöra 1/3 av valkretsens hela skattesumma och väljer l/3 av de samfällt väljande elektorerna. I Rumänien valdes vid denna tid både den övre och nedre kammarens ledamöter direkt av särskilda väljarkollegier, vilkas sammansättning väsentligen berodde av valmännens förmögenhetsvillkor. I Österrike valdes till 1907 den nedre kammarens medlemmar av 5 klasser: 1) de större jordägarnas, 2) handels- och industrikamrarnas, 3) stadsinvånarnas, 4) de mindre jordbrukarnas och 5) den allmänna valrättens klass, och österrikiska kronländernas lantdagar bildades ännu enligt en likartad ordning. Egentliga klassval har även i äldre tider förekommit, nämligen inom stånden. Så valdes klassvis prästeståndets representanter i den svenska riksdagen (av kyrkoherdar, komministrar och akademier), likaså Stockholms stads elektorer vid riksdagsmannaval och delvis även riksdagsmän (av handlande, hantverkare - kungl. förordn. av 23 augusti 1731 - och längre fram fabrikanter) samt i alla städer borgerskapets äldste, och Borgerskap samt Äldste). (källa)
3. I § 30 i 1809 års regeringsform blev denna valrätts bibehållande i de konsistoriella pastoraten ("konsistoriella gäll") grundlagsfäst. (källa)
4. En av de egentliga grundläggarna av Montenegro var biskopen Danilo Petrović-Njegoš (1697–1735), som avskaffade den folkliga valrätten, så att varje vladika (furstbiskop) själv fick utse sin efterträdare. Därefter kom huset Petrović-Njegoš att regera i Montenegro fram till 1918 då landet anslöt sig till Serbien. Danilo hade nära förbindelser med Ryssland och på så sätt fick landet sin framtida inriktning. Hans dynasti härskade sedan i Montenegro fram till att landet förlorade sin självständighet 1918, efter första världskriget. (källa)
5. Medborgarrätten i inskränkt mening är ur statsrättslig synpunkt av två slag, allmän och speciell. Den allmänna medborgarrätten omfattar de friheter och rättigheter som tillkommer alla landets medborgare på grund av deras medborgarskap: (församlingsfrihet, religionsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet, näringsfrihet, frihet från utvisning mm.). I den allmänna medborgarrätten ingår också medborgarnas skyldigheter enligt statens lagar till exempel skyldighet att betala skatter eller att göra värnplikt. Den speciella medborgarrätten innebär att medborgaren får vissa särskilda fri- eller rättigheter eller skyldigheter (valrätt, valbarhet, skyldighet att mottaga val, i gamla tider rätt till ståndsprivilegier). (källa)
6. I prästvalen på landsbygden fick kvinnor rösträtt med införandet av graderad rösträtt 1734. Färre kvinnor var röstberättigade på landsbygden, men deras rösträtt uppfattades som mindre kontroversiell. Kvinnorna behöll rösträtten i prästvalen ända fram till reformen av år 1862. Deltagande i sockenstämmorna var inte reglerat i lag, och där hade redan under 1600-talet kvinnor, särskilt sådana som förestod hushåll, aktivt deltagit. De fick på sin höjd en indirekt valrätt till ståndsrepresentationen via detta eftersom det inte fanns kvinnliga präster som kunde deltaga när prästerna inom sig utsåg sina riksdagsmän. (källa)
7. Andra kammaren bestod av 91 ledamöter, av vilka 43 var valda av stads- och 48 av lantvalkretsar för sex år. För valbarhet fordrades 30 års ålder och att betala direkt skatt till staten, för valrätt att vara minst 25 år och att betala sådan skatt. Varje väljare hade rätt till en röst, men kunde erhålla en, två eller tre röster ytterligare, om han fyllde vissa villkor med avseende på högre inkomst, värde av ägande jordfastighet, vetenskaplig utbildning, vetenskapligt eller konstnärligt yrke eller ålder (varje väljare över 50 år får en tilläggsröst). Bägge kamrarnas medlemmar, utom de ärftliga och exofficioledamöterna, hade 12 marks dagtraktamente. Kamrarna hade samma rättigheter och sammanträdde en gång vartannat år. (källa)
8. Som motiv för det uppror mot Erik som utbröt i Sverige på sommaren 1434, Engelbrektsupproret, har några direkta orsaker utpekats. Det svenska riksrådet utfärdade 12 september 1434 en cirkulärskrivelse till Tyska ordens högmästare, städerna i Hansan och Norges riksråd. Riksrådet pekar på flera brister, bland annat att Erik utnämnt olämpliga män till biskopar, han har överlämnat slotten till utlänningar och genom sitt försök att utse sin farbrors son Bogislav IX av Pommern som arvinge till tronen respekterar han inte rikenas valrätt. Allmogen har tvingats betala tryckande skatter, städerna oskäliga tullar och aristokratin har tvingats delta i krig utomlands. (källa)