Vandringsstav Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vandringsstav

1. Skogsmulles kropp är smidig och sund. Hatten är konformad, sitter snett och är gjord av näver. I hatten sitter en orrfjäder som blivit rödfärgad av lingonrisets bär. Håret är brunt och så yvigt att det påminner lite om granens skägglav. Han har snälla nyfikna ögon och ljusa fräknar. Skjortan och byxorna är mossgröna, med ett ljusbrunt skärp. Svansen är gjord av trådarna på rötter, och används för att städa i naturen. På fötterna har Skogsmulle näbbskor av skinn. Skogsmulle kan ha en ryggsäck, korg, påse av skinn eller vandringsstav. När Skogsmulle vill vara extra fin kan han göra smycken av fina blommor, vackert gräs, nypon eller kottar. Kläderna varierar med årstiderna, vädret och aktivitet. Exempelvis kan Skogsmulle ha halsduk och vantar om det är kallt eller hjälm när det behövs. (källa)
2. Förspelsmusiken, som kallas Tannhäusers pilgrimsfärd lägger ut en dyster stämning och introducerar temat för senare Romberättelse. Elisabeth ligger på knä framför Mariabilden. Wolfram kommer gående nedför stigen. Han stannar, då han nedifrån dalen hör en hymn från en pilgrimskör ("Beglückt darf nun dich, O Heimat, ich schauen"). Pilgrimerna passerar Mariabilden och Elisabeth väntar med spänning på att Tannhäuser skall träda fram ur gruppen. Men han finns inte med bland dem. Förtvivlad kastar hon sig ner framför helgonbilden och ber Jungfru Maria att hon skall taga henne bort från denna värld ("Allmächt'ge Jungfrau, hör meine Flehen!"). Wolfram går fram till henne och erbjuder sig att följa henne hem. Han förstår genast att hon inväntar döden och låter henne gå bort ensam. När hon försvunnit tar han sin harpa och sjunger en sång till aftonstjärnan, som han ber hälsa Elisabeth på hennes färd mot himmelen aftonstjärnan ("O du mein holder Abendstern"). Då sången är slut kommer en pilgrim vandrande uppför stigen. Förskräckt igenkänner Wolfram Tannhäuser. Pilgrimen berättar om sin mödosamma vandring. Påven vägrade ge honom förlåtelse och lika lite som staven i Tannhäusers hand kommer att skjuta skott, lika omöjligt är det för honom att få förlåtelse ("Inbrunst im Herzen, wie kein Büsser noch"). Fylld av förtvivlan kallar Tannhäuser på Venus, och gudinnan kommer åkande i sin blomsterprydda vagn. Hon hälsar sin älskare och inbjuder honom att följa med till hennes berg. Tannhäuser ämnar stiga upp i hennes vagn, då Wolfram hindrar honom. "Tannhäuser", ropar han. "En ängel ber för dig i himlen - Elisabeth". Den älskades namn får Tannhäuser att stå som förstenad. Venus har förlorat sin makt över honom och försvinner. Från dalen kommer ett likfölje. På en öppen bår ligger Elisabeth. Tannhäuser vacklar bort till båren. Med orden "Heliga Elisabeth, bed för mig! ("Heilige Elisabeth, bitte für mich") dör han. En skara unga pilgrimer kommer bärande på Tannhäusers vandringsstav ("Heil! Heil! Der Gnade Wunder Heil!"). Den bär friska, gröna skott ("Der Gnade Heil ist dem Büsser beschieden, er geht nun ein in der Seligen Frieden!"). (källa)
3. Käpp är ett redskap som personer med gångsvårigheter, så som äldre, kan använda sig av som stöd. Blinda kan använda en vit käpp för att känna av eventuella hinder i sin väg. En promenadkäpp eller vandringsstav kan användas även av personer utan gångsvårigheter, de har blivit mindre vanliga men kan förekomma vid exempelvis vandring i kuperad terräng. I äldre tider var spatserkäpp i kostbara material och gärna med till exempel silverkrycka att hålla i ett vanligt attribut för välbeställda modemedvetna herrar i alla åldrar. (källa)