Vapenvägrare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas vapenvägrare

Vapenvägrare uttalas vapen|vägr|are.

Ordformer och varianter av vapenvägrare

Vapenvägrare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet vapenvägrare

Vapenvägran är vägran att ställa sig till vapenmaktens förfogande trots en uttrycklig order. En vapenvägrare erbjuds ibland vapenfri tjänst. Att vägra även det kallas totalvägran.

En av de först dokumenterade vapenvägrarna i Sverige var Olof Hansson från Broby i Skåne. Denne vägrade 1863 militärtjänstgöring av religiösa skäl. Hansson var personlig vän med Helge Åkeson som brukar räknas som Fribaptistsamfundets grundare (1872). Bland fribaptister praktiserades länge vägran att göra krigs-tjänst med hänvisning till Jesus exempel och undervisning, och hundratals unga män dömdes till böter, fängelse eller straffarbete, ibland i över ett år.

En äldre svensk benämning på vapenvägrare är samvetsömma. 1902 utfärdade Kunglig Majestät en cirkulärskrivelse där det framgick att de samvetsömma skulle fortsättningsvis kallas in, men de skulle användas för annat arbete vid förbandet. Bakgrunden var de långa fängelsestraff som ett antal unga män dömts till på grund av samvetsbetingad värnpliktsvägran. Denna praxis har en modern efterföljare i vapenfri tjänst.