Varvsverksamhet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet varvsverksamhet

1. I stället var det en mindre varvsverksamhet som fortsatte i mindre omfattning under 1700- och 1800-talet samt kalkbränning med Länna som bas. I början av 1900-talet innebar nedgången för kalktillverkningen en nedgångsperiod för Slite. Bybyggelsen var under denna tid främst koncentrerad till Lotsbacken. Först under slutet av 1800-talet började vad som ses som en tätort växa fram. Slite fick diligensstation, telegraf och telefon samt från 1902 även järnvägsstation. I början på 1900-talet uppfördes även ett kall- och varmbadhus i Slite vilket medförde att vissa sommargäster sökte sig hit. Vid sekelskiftet 1900 bodde omkring 700 personer i Slite. 1917–1919 uppfördes Slite cementfabrik vilken snabbt expanderade, redan 1920 hade cementfabriken omkring 240 anställda, vilket innebar en expansion för orten. Efter motgångar i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet övertogs fabriken 1931 av Skånska cement, som genomförde kraftiga nedskärningar i personalstyrkan. I slutet av 1930-talet vände dock konjunkturen och arbetsstyrkan ökade åter. Samtidigt breddades näringslivet i Slite och fler industrier tillkom. Industrin fortsatte att växa fram till 1950-talet, då rationaliseringar gjorde att behovet av arbetskraft minskade. (källa)
2. Ännu på 1930-talet gick vägen ut till Smedsudden över en bro, trots att sundet mot Marieberg och Kungsholmen sedan länge var utfyllt. 1924 köpte staden en del av udden och anlade en park som med tiden blev mycket vildvuxen på grund av bristande underhåll. På 1960-talets lades varvsverksamheten ned. 1962–1969 fanns flera vispråmar, bland dem Vispråmen Storken, vid Smedsudden. I slutet av 1960-talet brann en av vispråmarna och de andra avlägsnades från området. 1965–1972 rustade Stockholms stad upp området, rev varvs- och ekonomibyggnader, glesade ut parken och renoverade den gamla Krügerska villan till caféservering. Den 12 juni 1997 brann även Krügerska villan ner. (källa)
3. Landskrona drabbades hårt av varvskrisen. Öresundsvarvet hade under det tidiga 1970-talet över 3 500 anställda. Den 11 mars 1981 varslades de sista 1 807 anställda på Öresundsvarvet om uppsägning. Sveriges största enskilda industrinedläggning var ett faktum. 1982 levererades det sista nybygget från varvet, men varvsverksamheten dog inte ut helt i och med att nybyggnation upphörde utan fortsatte som reparations- och ombyggnadsvarv. Under de följande åren låg staden stilla till följd av lågkonjunkturen som också drabbade många andra industrier som fanns kvar i staden, bland annat SAB nife och Haldex, vilka båda härrör från Thulinverken, samt en del Av AB Supra. Även Öresundsvarvet återuppstod 1993, efter karenstiden tio år, nu under namnet Cityvarvet. Det är inte längre ett fullskaligt nybyggnadsvarv, utan ett reparationsvarv med 200-300 anställda. (källa)
4. Från 1910-talet fram till 1950-talet fanns också en livlig varvsindustri för fritidsbåtar i Gröndal. Under 1920- och 1930-talen fanns inte mindre än tre parallella rörelser vid Liljeholmsviken. Janssons Båtvarv och Nya Varvet, som tillverkade både segel- och motorbåtar, hade sin verksamhet vid Gröndalshamnen samt lite längre österut Lövholmsvarvet som förutom sin huvudproduktion av större tonnage även tillverkade Petterssonbåtar. Båtkonstruktören C.G. Pettersson hade kontor vid Lövholmsvägen under 1900-talets början. Av den historiska varvsverksamheten existerar idag bara Träbåtssällskapet Skeppsmyran (TSSM) som driver ett renoveringsvarv för träbåtar och även bevarar den gamla, av Stadsmuseet grönmärkta varvsbyggnaden som är en sista rest av den kåkstad för hantverk som fanns här. Vid Gröndals gamla ångslupsbrygga har Gröndals båtklubb sitt klubbhus och sin småbåtshamn sedan 1923. (källa)
5. I Stockholm kan nämnas delar av östra Södermalm där klädesindustrier startade redan på 1600- och 1700-talen (läsförslag: Per Anders Fogelströms stadsserie). Även Beckholmen är förorenat efter flottans verksamheter med örlogsfartyg och långvarig varvsverksamhet. I Bergslagen kan nämnas gruvverksamheter från medeltiden och framåt. I Göta älvdalen och i Göta älvs bottensediment kan nämnas lämningar efter industrier från även sena 1900-talet. (källa)
6. Redan på 1550-talet byggdes segelfartyg vid Älvsborgs skeppsgård och under 1650-talet byggdes seglande örlogsfartyg vid Gamla Varvet. Under mitten av 1700-talet hade Ostindiska kompaniet stora framgångar, vilket medförde behov av en utökad varvsverksamhet i Göteborg. Köpmannen Petter Samuelsson-Bagge och skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman var intresserade av att anlägga ett skeppsvarv och år 1776 köpte de ett område strax söder om Gamla Varvet för att anlägga varvet Viken, vilket kom att bygga flera fartyg för Ostindiska kompaniet. (källa)
7. Företaget uppstod ur det börsnoterade bolaget Kockums AB till följd av varvskrisen på 1970-talet. 15 juni 1979 lämnade Kockums över sin förlustbringande varvsverksamhet till svenska staten, som då kom att ingå i Svenska Varv. Det återstående bolaget, fortfarande börsnoterat, bytte namn till Skåne-Gripen och bestod av en fastighet på Anckargripsgatan i Malmö, en kassa på 20 miljoner och ett förlustavdrag som då värderades till 100 miljoner kronor men som genom ett riksdagsbeslut kom att bli värdelöst. Syftet med det nya företaget var att verka som riskkapitalbolag, och som verkställande direktör utsågs Sten K. Johnson. (källa)
8. När Kockums varvsverksamhet övertogs av staten 1979 återstod en börsplats på Stockholms fondbörs, en kassa på 20 miljoner kr samt stora skattemässiga förlustavdrag. Under Johnsons ledning ombildades Kockums till investmentbolaget Skåne-Gripen. När Skåne-Gripen var nära att bli uppköpt 1989 försökte Johnson tillsammans med några andra chefer att köpa loss några dotterbolag privat, vilket kritiserades av såväl storägare som Aktiespararnas Riksförbund. Slutligen fick hela ägarkollektivet i Skåne-Gripen ta över några av dotterbolagen, vilket blev grunden till Midway Holding. Inom det senare bolaget agerade Johnson styrelseordförande och koncernchef fram till sin bortgång. Han var också ägare av Tibia Konsult, bolaget som är majoritetsägare i koncernen. (källa)
9. Området har haft en mängd olika industriella verksamheter från 1800-talets början och framåt. Bland annat har det nyttjats för sågverk, stenkolslager, massmagasin, hamn- och varvsverksamhet samt bangård. I sydöstra delen av området fanns också sågverk, brädgård och massamagasin. Sedan massamagasinen revs på mitten av 60-talet fanns här bland annat en spik- och trådfabrik. (källa)
10. Redan under medeltiden bedrevs varvsverksamhet på Varvsholmen, eller Stora Knarrö. År 1679 beslutade Karl XI att förlägga ett nytt örlogsvarv till ön i avvaktan på att Karlskronavarvet skulle stå klart. Efter att Karlskronavarvet färdigställts var verksamheten i Kalmar inte särskilt omfattande, men år 1763 kom en uppryckning då 28 kalmarköpmän bildade ett bolag som övertog varvet och började bygga handelsfartyg. Efter några tiotal år minskade verksamheten markant fram till början av 1849, då ett nytt bolag tog över och började bygga ångfartygsskrov. I början av 1860-talet anlades en ny upphalningsslip, men verksamheten stagnerade och bytte ägare flera gånger. (källa)