Ved Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ved

1. Sulfatprocessen (sulfatcellulosa) (engelska: Kraft pulping) är den idag dominerande processen för framställning av pappersmassa till de flesta slag av pappersprodukter. Sulfatprocessen är en kemisk behandlingsprocess för veden. Sulfatprocessen har till stor del konkurrerat ut den tidigare vanliga sulfitprocessen och är idag egentligen den enda industriellt använda kemiska massaprocessen även om några sulfitmassabruk fortfarande finns kvar. (källa)
2. Pappersmassa är den huvudråvara som används vid pappersframställning. Pappersmassa framställs idag främst av trävirke, så kallad massaved. (Returpapper har kommit att spela en allt större roll som råvara för papperstillverkning, men man måste härvid skilja mellan pappersmassa (färskmassa) respektive returfiber. Färskmassa är en nödvändighet för ett antal pappersprodukter, men också nödvändigt för att förse marknaden med tillräckligt med fiber för returfiberåtervinningen.) För vissa specialpapper som till exempel sedelpapper och tepåsepapper används annan typ av växtråvara såsom bomulls- och linnefiber respektive abacafiber och processerna för hantering av dessa råvaror skiljer sig mycket från normal massatillverkning. (källa)
3. Genom att täcka en hög av ved med jord, torv, gräs och sand och sedan tända milan (på fackspråk säger man värma milan) sätts förkolningen igång. Milan brinner inte (med öppen eld), den pyr. I en mila som fattar eld förbränns veden och aska bildas istället för träkol. (källa)
4. En portvakt hade förr i tiden som huvudsaklig uppgift att elda i värmepannan, eller pannorna. Många fastigheter hade flera. Städerna saknade fjärrvärme och de fastigheter som hade centralvärme var beroende av sin egen värmepanna. Eldningen innebar ett stort arbete. Vissa värmepannor krävde att portvakten eldade en gång på natten, vilket innebar att portvakten var tvungen att gå upp en gång per natt, eller snarare tidig morgontimma (till exempel runt kl. fyra). Det eldades med ved, vilket krävde stor arbetsinsats då veden måste klyvas och kapas före eldning. Veden måste också bäras in till fastigheten. Veden var det mest arbetsintensiva bränslet till värmepannan. Ofta hjälpte barnen till att bära och kapa ved och det fanns många barn till portvakterna i de större städerna. Dessa barn kallades för portvaktsbarn. Det eldades också med kol eller koks. Det var inte lika arbetsintensivt. Ved, kol och koks ersattes senare med olja. (källa)
5. Med hjälp av dendrokronologi kan man kalibrera radiokolmetoden. Man extraherar då cellulosa från vedens cellväggar i årsringar som man daterat, och undersöker mängden kvarvarande C14 (kol fjorton). På detta sätt får man fram ett referensvärde som tar hänsyn till den faktiska C14 halten vid det tillfälle just då cellulosan i den undersökta årsringen bildades. Cellulosan i vedens cellväggar har, till skillnad från andra ämnen i veden, nämligen inte kunnat komma dit i efterhand. Vid Universität Hohenheim i Stuttgart har man sammanställt en årsringskurva som går tillbaka från nutid till år 10 461 f. Kr. Den baseras dels på ek (Quercus sp.) funnet främst i flodsediment, dels på tall, för den äldsta delen, då klimatet i området var för kallt för ek. Den äldre tallkurvan har kunnat dateras mot ekkurvan genom att de överlappar varandra med 538 år. (källa)
6. I början av tändningen av elden skall man använda torra kvistar och grenar från träd som står upp. Träd som ligger på marken är ofta murkna och olämpliga att elda med. Växande träd och grenar innehåller också mycket vatten och är också olämpliga. När man sedan har fått upp fyr på brasan kan man lägga på lite större vedträn, nu kan de även vara lite färskare och torkar även om de är lite fuktiga. Hårda träslag som till exempel bok, alm, ask, lönn och ek, brinner mycket bra och ger ifrån sig mycket värme och glöder länge. Mjuka träslag brinner fort och sprätter glöd. Man skall komma ihåg att fuktig ved kan vara bra ibland, eftersom det blir mycket rök när man eldar fuktig ved så kommer mygg, knott och flugor att försvinna. (källa)
7. Körsbärsträ, vilket omfattar ved från alla träd av plommonsläktet, har en gul till gulröd färg med framträdande märgstrålar och årsringar, karakteriserade av de i trädfamiljen ingående arterna. Det är lätt att bearbeta och används för olika slöjdarbeten, men även för möbeltillverkning eller exklusiva inredningsdetaljer. (källa)
8. Vissa delar försvinner förvisso som fasta partiklar med röken, men det mesta avgår med röken i form av koldioxid och vattenånga. Ved består huvudsakligen av cellulosa. När veden brinner förenas kol-, väte- och syreatomerna i cellulosan med syre från luften och blir till koldioxid och vattenånga. (källa)
9. En tjärdal är en trattformig grop, utgrävd i en jordsluttning, som används för att producera trätjära. Mot gropen byggs en lutande träbotten och i gropen görs en mila, i vilken kolning sker av kådrik ved. (källa)
10. Flera arter anses som svåra skadeinsekter på skogen. Larverna lever i allmänhet mellan barken och veden, men några arter gör gångar djupt in i veden. Typiskt för barkborrarna är deras speciella gångsystem under barken. Dessa är olika för olika arter, men i allmänhet uppvisas två slags gångar – dels "modergångar", gjorda av den äggläggande honan, dels från dessa utstrålande "larvgångar". (källa)