Vedbrand Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vedbrand

1. År 1904 blev det emellertid möjligt att göra bosättningar av den här typen lagliga genom att upplåta dem som skogstorp. Så skedde också med Långmyrbacken. Som skogstorpare på kronans mark fick familjen ett bidrag om 500 kronor för att bygga bostadshus och ekonomibyggnader samt uppodla jorden. Dessutom fick man husbehovsvirke och vedbrand samt ett arrendekontrakt på 50 år. Fiske tilläts i bäckar och sjöar. Men även livet som kronotorpare var hårt och det hände att man ej hade mat för dagen. Lisa Johansson skildrade den hårda uppväxten i sina böcker. (källa)
2. Under århundradenas lopp har ögruppens namn ändrats åtskilliga gånger. År 1661 kallades ögruppen Fierholmarna, på 1750-talet Fiederholmen och i början av 1800-talet Fjärholmarna eller Fjäderholmarne. Namnet har förmodligen sitt ursprung i att ögruppen på tidigt 1300-talet hade kallats för "holmarna på fjärden", Fjärdholmarna, utan att de namngivits närmare, genom att de inte var bebodda och också av föga intresse som användning inom lantbruket, där fjärd senare feltolkats som fjäder. År 1699 sägs om Stora Fjäderholmen att "där är varken skog till vedbrand eller annat, ej heller så mycket mulbete en ko kan föda", det vill säga var av ringa intresse för avverkning av skog för ved och heller knappast intressant som betesö för mjölkkor. Möjligheten finns också att ögruppens namn har sitt ursprung i att holmarna företrädesvis utnyttjades för fågeljakt, för att plocka fågelfjädrar och fågelägg ur fågelbon, som var vanligt på skärgårdsöarna förr i tiden, det vill säga utnyttjande av fjäderfän för olika ändamål. (källa)
3. I reservatet finns flera öppna hagar som betas av hästar. Det är rester från äldre tider då stora delar av nuvarande reservatet var slåtteräng och traktens betesdjur betade i skogen. Av häradsekonomiska kartan från 1860-talet framgår att stora delar av dagens reservatsområde utgjorde "Bro härads allmänning". Skogen användes då för gemensamt bete och för vedbrand och gärdslefång. I reservatets sydvästra del finns en biotopskyddad gammelskog. Här växer bär och svamp och man kan se vilda djur som exempelvis dovhjort, rådjur, älg och småvilt som hare och räv. Det bedrivs även skogsbruk på en stor del av området. (källa)
4. Olof Nilsson på Backagården var initiativtagaren till att kommunen beslutade att skaffa en gård för fattigvården. Den 17 december 1891 beslöt kommunalstämman att för 23 000 kr inköpa Anders Andreassons gård i Allarp för att användas till fattiggård. De utjänta fattighusen försåldes av kommunen för 278 kr. Per Olsson och hans hustru från Västra Strö antogs som föreståndare för gården med 350 kr i lön med fri bostad, kost och vedbrand. Makarna Olsson stannade på platsen i 15 år. Till gården inköptes sedan hästar, kor, oxar, gris och höns, vagnar och utsäde. Fattiggården drev aktivt lantbruk. Särskilt kommunalstämmans ordförande Måns Ohlsson lade ner ett stort arbete för fattiggården. Gården försåldes för 34 000 kr till Alfred Andersson från Gillastig. (källa)