Vad betyder och hur uttalas versifikatorisk
Versifikatorisk uttalas versi|fik|at|or|isk [-to´-] -t -a.
Ordformer och varianter av versifikatorisk
Versifikatorisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet versifikatorisk
Ruiz var i besittning av stor lärdom och stor människokännedom, ägde ett synnerligt herravälde över språket, en betydande versifikatorisk talang, lyrisk flykt och en aldrig sinande humor. Han var en själsfrände till Geoffrey Chaucer och François Villon. Hans beläsenhet var mycket stor, han känner lika väl munken Pamphilius Maurilianus (pseudo-Ovidius) som bibeln, franska fabler, ur vilka han hämtat många ämnen, som kyrkofäderna med mera.
Romero de Cepeda väckte först uppmärksamhet genom sitt drama Selvaje, vars två första akter är en efterbildning efter Rojas Celestina. Romero de Cepedas främsta arbete är La metamorfósca, som utmärks av stor versifikatorisk talang, och av Romero de Cepedas övriga verk är att anteckna La antigua, memorable y sangrienta destrucción de Troya (1584), innehållande tio prosaberättelser om trojanska kriget och tjugo romanser, samt verssamlingen Conserva espiritual (1588). Romero de Cepeda är intagen i Spanska akademiens "Catálogo de autoridades de la lengua".
Grécourt innehade en prästerlig syssla i födelsestaden Tours men levde större delen av livet i Paris, där han hade stor framgång med sin frivola poesi. Hans diktning, som utgörs av contes, epistlar visor med mera, vittnar om god men vårdslös versifikatorisk talang, och han själv är urtypen för 1700-talets irreligiösa, versskrivande franske abbé, som hängav sig åt tidens lättsinne. En större upplaga av hans poesi utkom 1747.
Von Bodenstedt vistades 1841-44 i Ryssland, Persien och Armenien med angränsande nejder, och var från 1854 anställd som akademisk lärare i München och tjänstgjorde 1866-69 som teaterledare i Meiningen. I sin populära, med versifikatorisk talang skrivna diktsamling Lieder des Mirza Schaffy (1851, har utkommit i över 300 upplagor), följde han den av Goethe och Rückert med flera efterbildade orientpoesin. Skrev också Tausend und ein Tag im Orient (1850), liksom en del skådespel och romaner. von Bodenstedt översatte även Shakespeares sonetter och vissa av dennes dramer till tyska, liksom han gjorde tolkningar av flera ryska och persiska diktare. Av Michail Lermontovs dikter är flera endast kända i von Bodenstedts versioner, då originalen förkommit.
