Veterinärexamen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet veterinärexamen

1. Eduard Bohm var son till repslagarmästaren Ludvig Bohm. Han avlade mogenhetsexamen i Lund 1878 och veterinärexamen 1881 och ägnade sig under flera år åt medicinska studier i kemi, patologisk anatomi, histologi, embryologi och bakteriologi vid Lunds universitet. Bohm blev 1882 skvadronhästläkare vid Kronprinsens husarregemente och samma år vid Skånska husarregementet, där han blev bataljonsveterinär 1888. 1903 blev han regementsveterinär vid Andra Göta artilleriregemente, fick 1907 transport till Kronprinsens husarregemente, erhöll majors tjänsteställning 1920 och avsked 1921. 1918 förordnade Bohm att inom Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse handlägga vissa ärenden rörande Fältveterinärkårens omorganisation. 1885-1903 var han stadsveterinär i Lund och 1895-1903 även lärare i veterinära ämnen vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut. Han förordnades 1911 till karantäns- och exportbesiktningsveterinär i Malmö, en befattning han innehade till 1928. Bohm studerade slakthus- och köttbesiktningsväsende i Tyskland, husdjursskötsel i Österrike och serumbehandling vid smittosamma djursjukdomar i Danmark, Tyskland och Ungern. Han utgav flera uppsatser och artiklar inom veterinärmedicinen, bland dessa märks särskilt kapitlet Husdjurens viktigaste sjukdomar i Lantbrukets bok (1902) och Veterinärväsendet vid franska expeditionskåren i Marocko 1907 och 1905 i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, kapitlet Hästen i Svenska jordbrukets bok (1929) och Bidrag till kännedomen om hästens uppträdande under forntiden (1942). (källa)
2. von Hellens blev filosofie kandidat 1888, avlade veterinärexamen i Köpenhamn 1890 och var anställd som veterinär vid Medicinalstyrelsen från 1891. Han blev medicine och kirurgie doktor 1899 på avhandlingen Studien über die Marktmilch in Helsingfors, tjänstgjorde som assessor för veterinärärenden vid Medicinalstyrelsen 1904-19 och var samtidigt vid universitetet docent i hygien (1905–08, 1911–19) samt utnämndes 1919 till professor i hygien. (källa)
3. Gustaf Svensson, som var son till en ladugårdsförman, tog veterinärexamen 1892 och praktiserade därefter på olika håll i Skåne, från 1895 i Tomelilla. Mellan 1908 och 1930 var han förste besiktningsveterinär. Han var kommunalstämmans ordförande i Tryde 1914-1920 och ordförande i Tomelilla municipalfullmäktige 1920-1923. I Tomelilla hade han också ledande uppdrag i lokala sparbanker och folkhögskolor. (källa)
4. Jerlov, som var son grosshandlaren Nils Johnson och Ingrid Åkerman, avlade studentexamen i Lund 1905 och veterinärexamen 1909. Han var stads- och besiktningsveterinär i Falkenberg från 1913, statens tuberkuloskonsulent 1921–1930, epizootisakkunnig 1939, t.f. byråchef och ledare för mul- och klövsjukans bekämpande 1938–1940 samt chef för Hallands läns hushållningssällskaps veterinäravdelning 1937–1953. Han skrev artiklar rörande tuberkulos och mul- och klövsjuka. (källa)
5. Ersoy tog veterinärexamen 1893 och under de kommande fyra åren innehade han en statlig veterinärtjänst. Han ägnade sig därefter att skriva poesi och tidningsartiklar och hans tidigaste diktningar publicerades 1904. Efter tillkomsten av republiken Turkiet var han lärare i historia och litteratur vid olika universitet. (källa)
6. Schmidt avlade veterinärexamen i Stockholm 1886. Han blev bataljonsveterinär vid Skånska dragonregementet 1887, regementsveterinär vid Andra Göta artilleriregemente 1895 och vid Livregementets dragoner 1899. Schmidt blev fältveterinär och chef för fältveterinärbyrån i Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1907 samt var överfältveterinär 1919–1921. Han var lärare vid Alnarp 1889–1895 och tillförordnad professor vid veterinärinstitutet 1896–1897. Schmidt skrev bland annat Handbok i hästkännedom för de beridna vapnens underofficersskolor (1897), Handbok för arméns hofslagare (1907), Handbok för arméns veterinärer (1911) och Handbok för veterinärtjänsten i fält (1920). (källa)