Vikingatid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vikingatid

1. Bland arkeologer, historiker och språkforskare har förts en diskussion huruvida en hundaresindelning har förekommit i landskapet Satakunda (fi. Satakunta) i västra Finland. Landskapets namn synes innehålla orden "sata" (=hundra) och "kunta" (=sammanslutning). Arkeologiskt sett anses en forntida hundaresindelning vara möjlig, men hypotesen är fortfarande obevisad. Satakunda rymde flera viktiga bygder under vikingatid, och kontakterna med Svealand var livliga. (källa)
2. Sen vikingatid är härvträt känt som det redskap som användes för att linda upp garner. Härvträt består av ett mittstycke, som utgör handtag, och två tvärstycken över vilka garnet lindas. Tvärstyckena är monterade vinkelrätt mot varandra, vilket underlättar hanteringen. (källa)
3. Bondebefolkningen inflyttade under järnåldern, även den sannolikt främst västerifrån, och spred sig av ortnamn att döma sedan vidare från Jämtland till övriga Mellannorrland. Bondebefolkningen kan ha ingått i ett mellannorrländskt småkungarike eller hövdingadöme vid folkvandringstid, men var ett självständigt folk under vikingatid då parlamentet jamtamot formerades. (källa)
4. I källor från vikingatid och medeltid anges dagvard och nattvard som namnet för huvudmåltiderna. Begreppen förändrades och dagvard senarelades på dygnet och kom att kallas middagsmåltid under senmedeltiden. Under 1400-talet infördes frukost som begrepp i svenskan för dagens första huvudmåltid (under förmiddagstid eller mitt på dagen) samtidigt som dagvard och nattvard betraktades som lättare måltider på morgon respektive kväll. Kvällens lättare nattvard kom så småningom att kallas kvällsvard eller aftonmål. Idag kan samma slags lättare kvällsmåltid kallas kvällsmål. Under 1500- och 1600-talet tillkom aftonvard som en större måltid på kvällningen och middag användes för det huvumål som avåts mitt på dagen (runt klockan 12). (källa)
5. Under vikingatid och tidig medeltid betecknade Norden eller Nordlanden enligt de isländska sagorna, de områden i vilket "dansk tunga" (dvs. "fornnordiska") talades, alltså Sverige, Norge, Danmark och Island. Finland hörde inte till Nordlanden. I hela detta område talade man ett gemensamt språk och delade en gemensam kultur. Att länder och områden som Finland, Sameland och Grönland kommit att räknas till Norden, beror på att de hör eller länge hört till något av de nordiska länderna, antingen som jämställda delar (såsom Finland) eller underställda moderlandet. (källa)
6. Händelserna utspelar sig i Sverige under senare vikingatid. (källa)
7. Plogen kom till Norden först under vikingatiden. Norrmännen tycks ha lärt känna plogen i England, och västskandinaviska plogar är nära besläktade med engelska plogar. Ungefär samtidigt kommer den tyngre hjulplogen från Tyskland in i Danmark, och hade på 1100-talet spritt sig till Skåne. (källa)
8. Runsvenska är den äldsta kända skrivna versionen av svenska, från cirka år 800 till 1225. Slutet av perioden kommer av att man har daterat Äldre västgötalagen, den äldsta svenska texten skriven med latinska bokstäver, till det året. Benämningen kommer av att språket skrevs med runraden. Namnet är egentligen felaktigt eftersom det knappast förekom några större skillnader mellan detta språk och det som i Danmark benämns rundanska. Idag använder man därför hellre termen fornöstnordiska. Detta språk stod i sin tur synnerligen nära den så kallade fornvästnordiskan, varför man brukar tala om dessa två som dialekter eller uttalsvarianter av ett språk man benämner fornnordiska. Under tidig vikingatid var skillnaderna mellan dessa två grupper obefintliga, varför ingen distinktion kan göras. Skillnaderna ökade dock efter hand, men blev inte så stora att man uppfattade dem som olika språk förrän under sen medeltid. (källa)
9. I Skälby, i närheten av Hov, har man bland annat hittat en yxa, glaspärlor och ett svärd. Dessa föremål har också daterats till vikingatid. (källa)