Villasamhälle Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet villasamhälle

1. Av nuvarande villasamhället Hjärsta härrör dock endast området norr om gränslinjen Hjalmar Bergmans väg – Färdemansgatan – Betesvägen från Hjärsta gårds ursprungliga marker. Det kan verka något missvisande att kalla villasamhället för Hjärsta, då det till allra största delen ligger på mark som tillhörde en annan egendom, nämligen gården Mark. Samhället kallades till en början officiellt Västra Mark eller Mark. Området Mark torde historiskt sammanfalla med Hjärsta. En gård, benämnd Mark nr 4, låg där Hjärsta gamla skola förr låg, snett emot Hjärsta gård. (källa)
2. Storängens villasamhälle grundades år 1904 av Tjänstemännens egnahemsförening och lockade till sig inte bara tjänstemän från övre medelklass utan även universitetslärare, direktörer, konstsamlare och konstnärer. Den nyöppnade järnvägen Stockholm-Saltsjön (Saltsjöbanan) med sin snabba trafikförbindelse till och från Stockholm och hållplats i Storängen bidrog till att villasamhället blev attraktiv. De flesta villorna är arkitektritade och de mest kända arkitekterna var Ragnar Östberg, Torben Grut, Albin Brag och Carl Westman. Bland de första som flyttade till Storängen fanns konstnärerna Georg och Hanna Pauli (se Villa Pauli) samt Richard Bergh. De blev grannar med adress Värmdövägen 205 respektive 215 och båda deras villor ritades 1904 av arkitekt Albin Brag. (källa)
3. Fastigheten avsöndrades från Almare-Stäkets gård. Området vid Bonäs började styckas för villabebyggelse år 1906 och samtidigt kom Stäkets villasamhälle till. Vid Bonäs brygga 1-3, på den utskjutande udden vid Görvälnsfjärden, på platsen för den gamla Bonäs gård, uppförde bankdirektör Frans Hallberg omkring år 1907 den stora villan, "Bonäsvillan". Villans arkitekt var Gustaf Hermansson. Denne arkitekt hade även ritat Sofia kyrka och Oscars kyrka, båda i Stockholm. I samband med att Frans Hallberg uppförde den stora villan på Bonäs gård revs de gamla gårdsbyggnaderna. Ungefär samtidigt bebyggdes Trappeberg, men villan på Bonäsvägen 27 uppfördes något senare. (källa)
4. En tätortsbildning hade dock påbörjats redan under 1870-talet med arbetarbebyggelse i anslutning till de fabriker då flyttade ut från Stockholms innerstad. När Saltsjöbanan öppnades 1893 kunde banans grundare Knut Wallenberg upplåta den mark som tidigare tillhört gårdarna Järla och Sickla till industrier, bland annat AB de Lavals Ångturbin (1896) och AB Diesels Motorfabrik (senare Atlas Copco) (1898). Där järnvägen drog fram växte snart villasamhällen fram, bland annat Storängen (1904) och Saltsjö-Duvnäs (1907). Längs Saltsjön vid inloppet till Stockholm byggdes under 1890-talet de stora kvarnindustrierna Saltsjöqvarn och Tre Kronor. På flera andra håll kom blandade kåk- och fabrikssamhällen att växa fram, de största vid Sickla och Järla. Näringslivet kom länge att ha en industriell prägel. Industrierna i Nacka har idag minskat betydligt i antal, numera är service- och tjänstesektorn den dominerande. Pendlingen till Stockholm är omfattande. (källa)
5. Samhällsplanering i Finland i organiserad form inleddes genom 1600-talets stadsplanering. Till en början följde samhällsplaneringen de europeiska renässansidealen för att senare övergå i barock och mot slutet av 1700-talet i gustaviansk klassicism. Under den ryska tiden dominerade empirestadens ideal, och mot slutet av 1800-talet utvecklades samhällsplaneringen mot nyrenässans. Kring sekelskiftet 1900 uppstod ett socialt uppvaknande som reaktion mot industrialismens försämrade samhällsstruktur. Den nya tidens stadsplaner strävade efter närhet till naturen och mot medeltida stadsbyggnadsideal med klar kvartersbildning, pittoreska vyer samt böjda och naturligt utformade gator i terrängen. Samtidigt utvecklades även tätare villasamhällen och trädgårdsstadsdelar utanför städernas centra. I samband med funktionalismens genombrott började man frångå slutna stadskvarter och söka uppnå luftighet och öppenhet med byggnader fritt placerade i terrängen. (källa)
6. För en kurort, som Saltsjöbaden ville vara, var havsbad en viktig del. I "Stockholms Förstäder och villasamhällen 1911" kan man bland annat läsa: Havsbad erhålles i öppen sjö i särskilda kallbadhus, ett för herrar och ett för damer. Baggens kristallklara och för uppfriskande bad så omtyckta vatten har sin särskilda dragningskraft för det badande Stockholm. (källa)
7. Arten är vanlig i hela Sverige utom högfjället, och förekommer i trädgårdar, parker och andra planterade områden, även i städer och villasamhällen. I Finland har den observerats i hela landet, tätare i de södra delarna. (källa)
8. Området har i huvudsak kuperad, sjö- och skogrik bygd med mer eller mindre trånga dalgångar samt större och mindre slätter i den norra delen. Gränstrakterna i sydost tillhörde Hanvedens höglänta skogstrakter med kärrmarker, vilka i nordväst övergick i gammal kulturbygd med många herrgårdar och villasamhällen. Förstadsbebyggelsen i Huddinge och Nacka gav upphov till många municipalsamhällen och andra större samhällen. I sydost gränsar området mot Sotholms härad, i väster ligger Järnafjärden och Öknebo härad, i norr ligger Färentuna härad, Sollentuna härad och Danderyds skeppslag och längst i nordost ligger Värmdö skeppslag. (källa)
9. Bränninge gård är ett gods beläget i Tveta socken vid Hallsfjärden i Södertälje kommun. Gården har rötter tillbaka till 1300-talet. Vid mitten av 1600-talet anlades här Bränninge bruk. Idag återstår några av brukets byggnader och gårdens huvudbyggnad, ursprungligen från 1780-talet samt ekonomibyggnader från 1910-talet. Norra delen av Bränninges egendom avstyckades 1905 och blev villasamhället Pershagen. På gårdens mark finns Öbacken-Bränninge naturreservat som bildades 1992. (källa)