Villatomt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet villatomt

1. Torkningen av tvätten kunde vara besvärlig, i synnerhet på vintern. Några hade en varmtork, som var ett rum med vedkamin. Andra hade torklador med luckor runt om som kunde reglera luftgenomströmningen. Dessa luckor ger torkladorna deras speciella utseende. Bebyggelsen vid ån innehåller ett stort antal samlade och väl bevarade torklador, vilket speglar tiden under 1900-talets första hälft, då tvätterinäringen var en viktig sysselsättning. Området utgörs av stora villatomter bebyggda med villor, torklador och uthus. Den svaga sluttningen mot ån är glest bevuxen med lövträd. (källa)
2. Planer på exploatering av området uppstod redan omkring sekelskiftet 1900 då det styckades av från Örby och delades upp i mindre enheter för att försäljas som villatomter. Någon försäljning kom dock inte till stånd och marken förblev obebyggd. På 1940-talet förvärvade HSB tomtbolaget Villastadsbolaget AB Örby, ett av de tre bolag som då ägde marken. Efter avtal med de övriga två tomtbolagen kunde utbyggnadsplanerna dras upp. (källa)
3. Kvartersnamnet "Spikbrädan" föreslogs som namn för Stockholms stadsfullmäktige den 30 oktober 1950 då ett förslag om ändrad och utvidgad stadsplan för stadsdelarna Örby och Stureby lades fram. Flera kvarter för flerbostadshus runt om Spikbrädan heter istället "Bastuhagen", "Farfarstäppan" och "Gubbtäppan" medan villorna i närheten har kvartersnamn som refererar till sågindustrin, exempelvis "Timmerlasset", "Stöttingen" och "Getdoningen". Bastuhagsvägen var, innan det blev en gata fram till fastigheten, en mindre väg från Örbybanan längs med det som idag är Skönsmovägen som ledde till det lilla torpet i området, Ektorp som låg där Sturebyskolan ligger idag. Kvarteret låg i det som tidigare var Örby, tillhörande Örby säteri. Enligt en karta från 1934 var området inte bebyggt men villatomter hade ritats ut där flerbostadshusen idag ligger. Detta ändrades dock i senare stadsplaner. (källa)
4. Det moderna Grankullas historia började 1906 när ett bolag, AB Grankulla, grundades, vars uppgift var att köpa upp mark och parcellera det i villatomter, som på många andra ställen kring Helsingfors, Brändö, Haga, Alberga och Parkstad. På mötesprotokollet från grundandet kan man läsa: "Dr. Thurman anförde, hurusom det under senare tider blifvit allt vanligare att personer, som hade sitt arbete i Helsingfors, likväl af ekonomiska eller andra orsaker önskade vara bosatta utom stadens område samt pågrund häraf priset på jord i stadens närhet befann sig i stadigt stigande." Janne Thurman var primus motor för Grankullaprojektet och verkade aktivt i samhället i flera årtionden. Aktieägarna kunde vara nöjda med sin investering, insatsen var återförtjänad på ett år. Villaeran hade ändå inletts några år tidigare när byggmästarna Elia Heikel och Emil Lindstedt köpte upp området kring Gallträsk och uppförde de första villorna. I praktiken såldes inga tomter som var mindre än 3 000 kvadratmeter. (källa)
5. År 1888 grundades företaget Stockby AB, som köpte Stockby gårds egendom för 150 000 kronor från dödsboet efter ordensbiskopen Frithiof Grafström. Området styckades av till tomter, under namnet Stocksunds Villaparker. Stockby AB, som sålde sin första tomt år 1890, leddes av Grafströms svåger kammarherren Carl Eduard von Horn. Förste tomtägaren blev jägmästaren Albert Gotthard Nestor Cedergren, som köpte ett stort parkområde vid Stocksundet, där han senare lät uppföra Cedergrenska tornet, som även kallas Jungfrutornet. Samhället växte relativt långsamt under de första åren och vid slutet av 1905 fanns det 95 villor i Stocksund. Ett år senare bodde det 707 personer i samhället. År 1910 hade Stockby AB sålt sammanlagt 350 villatomter. Samma år stod Stocksunds vattentorn färdigt, ritat av arkitekt David Lundegårdh. (källa)
6. Marken kostade 150 000 kronor och styckades av till villatomter, som salufördes under namnet Stocksunds Villaparker. Kammarherre von Horn blev vd för det nya bolaget, men hade inga egna medel att placera i projektet utan var tvungen att intressera andra kapitalstarka män. En av aktieägarna var grosshandlaren konsul Oscar Ekman. Han hade även intressen i Djursholms AB som stod bakom närbelägna Djursholms villastad. (källa)
7. Långsjö gård, på norrsidan av sjön, består av två identiska huvudbyggnader som byggdes av affärsmannen Robert Ditzinger för sina båda söner Ditzinger 1882. Kring 1900 beboddes gården av en familj Leuhausen. 1904 köptes gården och stora delar av Långsjöns skogar, berg och betesmarker av Johan Edvard Lignell, som styckade upp tomterna och sålde som villatomter. (källa)
8. Raus Södra består till största delen av ett antal radhus, fritt arrangerande kring olika säckgator, samt ett något nyare villaområde längst i söder. Väster om detta ligger Raus Vång som byggdes ut under början av 2000-talet. Området har ett mycket mer strukturerat gatunät, längs vilket ett antal radhus finns placerade. I det nordvästra hörnet och i nordost, mot Raus Södra, finns dock ett antal villatomter. Söder om det nordöstra villaområdet ligger tre punkthus. En bit söder om Rausvägen ligger Raus kyrka intill Råån brant. (källa)
9. Nästa ägare var ingenjören Henrik Hallström (1895-1934). 1919 anlades vid Bränningeån ett litet vattenkraftverk som hade en effekt på 105 kW och producerade likström för gårdens behov (nedlagd 1976). Under 1920- och 1930-talet fortsatte Hallström stycka upp gårdens norra ägor till villatomter. Det var huvudsakligen arbetare vid Vabis, järnvägen och Södertelge Verkstäder som bodde i Pershagen. Bränningestrand, belägen söder om Pershagen, blev framför allt ett område med sommarstugor. År 1935 uppfördes Pershagens kapell vars bygge möjliggjordes genom en tomtdonation 1931 från Henrik Hallström. (källa)
10. Argumenten för en flyttning av Bulltofta flygfält var i stort sett de samma som argumenten för en flyttning av Kastrups flygplats, som diskuterades ungefär samtidigt. De boende på Segevång, och i villabebyggelsen på Valdemarsro stördes redan på 1960-talet av buller från flygtrafiken, och bullret kunde väntas bli förvärrat om Bulltofta skulle överflyglas av den planerade storflygplatsen på den danska sidan. Flygtrafiken expanderade och de mera bullrande jetflygplanen började användas. Bostadsbristen i Malmö var svår, och behovet av att som ett led i Miljonprogrammet bygga höghus på Rosengård prioriterades högt, men bedömdes förutsätta en nedläggning av flygplatsen. Därmed skulle också en del av efterfrågan på villatomter inom Malmö stad kunna tillgodoses, till exempel på Riseberga. Placeringen av en ny flygplats bortom Svedala låg också i linje med förhoppningar om kraftigt fortsatt ekonomisk tillväxt i sydvästra Skåne, med fortsatt inflyttning av arbetskraft och etableringar av industrier. (källa)