Vad betyder och hur uttalas villkorskonjunktion
Villkorskonjunktion uttalas vill|kors|kon|junkt|ion.
Ordformer och varianter av villkorskonjunktion
Singular
- villkorskonjunktion
- obestämd grundform
- villkorskonjunktions
- obestämd genitiv
- villkorskonjunktionen
- bestämd grundform
- villkorskonjunktionens
- bestämd genitiv
Plural
- villkorskonjunktioner
- obestämd grundform
- villkorskonjunktioners
- obestämd genitiv
- villkorskonjunktionerna
- bestämd grundform
- villkorskonjunktionernas
- bestämd genitiv
Villkorskonjunktion är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet villkorskonjunktion
Termen frågesats används ibland också - något oegentligt - om "indirekta frågor", alltså om interrogativa bisatser (vilka ju inte följs av frågetecken), till exempel Han frågade om jag var sjuk. Han frågade var det gjorde ont. Bisatser som motsvarar ja-nej-frågor inleds med en konjunktion eller partikel. I bl.a. engelska och svenska är den interrogativa konjunktionen densamma som villkorskonjunktionen (om, if), i bl.a. tyska används olika konjunktioner (ob, wenn), i bl.a. finska och ryska används i den interrogativa bisatsen frågepartikel (samma som används resp. kan användas i frågesats). Bisatser som motsvarar frågeordsfrågor inleds med frågeordet, om detta är subjekt eller ingår i subjektfrasen följs det i svenskan av som, till exempel Vi visste inte vem som (vilken underlig person som) hade gjort det.
