Vinkelmätningsinstrument Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vinkelmätningsinstrument

1. Föregångare till sextanten var astrolabiet, en cirkelformad vinkelmätare som arabiska sjömän introducerade i Europa på 1200-talet och jakobstaven som bestod av en graderad skala med en flyttbar tvärpinne. Under 1500- och 1600-talet utvecklades förbättrade vinkelmätningsinstrument, t.ex. John Davis kvadrant. Omkring 1730 konstruerade John Hadley en förbättrad kvadrant, som han sedan vidareutvecklade till oktanten genom att vrida instrumentets kikare 180 grader, så att mätskalan hamnade underst. (källa)
2. de Borda namngav bland annat "Bordas regel", en approximativ formel för beräkning av en yta begränsad av en kroklinje. Han var även uppfinnare av Bordas cirkel, ett vinkelmätningsinstrument av samma beskaffenhet som spegelsextanten, där för undvikande av excentricitetsfel avläsningen görs med två diametralt motsatta nonier på en fullständig, graderad cirkelskala. de Borda tillhörde de båda kommissioner, som 1790 på uppdrag av franska vetenskapsakademin förberedde metersystemets införande. År 1770 formulerade han ett valsystem som fick namnet Bordaräkning. Hans namn tillhör de 72 som är ingraverade på Eiffeltornet. (källa)
3. Det mest lovande, att utnyttja månens bana, hindrades av att denna, trots många års mätningar ändå föreföll vara alltför oregelbunden och svår att förutsäga. År 1752 fullbordade emellertid den tyske astronomen Tobias Mayer ett tabellverk som angav månens position på himlen vid olika tidpunkter. Till sin hjälp hade Mayer haft de beräkningsmetoder som utvecklats av matematikern Leonhard Euler för att lösa det så kallade trekropparsproblemet. Mayer skickade 1755 en kopia av sina tabeller till det brittiska amiralitetet, som i sin tur bad Astronomer Royal James Bradley att kontrollera dessa. Under en längre tid kontrollerade Bradley Mayers förutsägelser och fann att dessa aldrig avvek med mer än 75 bågsekunder från månens observerade position. På förslag av Bradley provade kaptenen (sedermera amiralen) John Campbell (1720-1790) år 1757 om Mayers metod för longitudbestämning fungerade praktiskt sjöss. Av dessa prov drog Campbell slutsatsen att ett bättre vinkelmätningsinstrument behövdes - sextanten. År 1763 publicerade den brittiske astronomen Nevil Maskelyne ett tabellverk (British Mariner's Guide), där Mayers metod för att bestämma Greenwich-tiden genom mätningar av vinkelavståndet mellan månen och andra himlakroppar (med den 1757 konstruerade sextanten) beskrevs - måndistansmetoden. Metoden har en del nackdelar, dels kräver den en relativt stor noggrannhet av observatören vid vinkelmätningarna, dels går den inte att använda när himlen är molntäckt eller när månen inte är synlig, i en period omkring nymåne. Metoden kräver också relativt omfattande beräkningar för att härleda tiden från de gjorda observationerna. Genom Maskelynes förmedling publicerades 1767 en första utgåva av en officiell nautisk almanacka (efemerid), The Nautical Almanac. Denna innehöll uppgifter om måndistanser, med tabellvärdena preparerade så att behovet av komplicerade beräkningar minskade avsevärt när Greenwich-tiden skulle räknas fram. Under återstoden av 1700-talet publicerade andra forskare, som Jean-Charles de Borda (1733-1799) och Josef de Mendoza y Ríos (1761-1816) andra och förbättrade räknemetoder för att lösa de grundläggande geometriska problem som metoden använder. (källa)
4. Mayer var även en framstående praktisk astronom och uppfinnare genom principen för vinkelns multiplikation samt uppfinningen av "spegelcirkeln". Spegelcirkeln var ett cirkelformat vinkelmätningsinstrument, uppfunnet av Mayer 1752. På grundval av Mayers beskrivningar konstruerade den brittiske instrumentmakaren John Bird (1709–1776) ett exemplar, som utprovades praktiskt av kaptenen (sedermera amiralen) John Campbell (1720–1790) till sjöss. Campbell fann dock att spegelcirkeln var tung och svår att använda och inte bättre än Hadleys oktant (detta ledde till utvecklingen av sextanten). Spegelcirkeln förbättrades av Jean-Charles de Borda (1733–1799) och Josef de Mendoza y Ríos (1761–1816), men utkonkurrerades av sextanten för navigation och astronomi och teodoliten för geodetisk mätning. (källa)