Vintertid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vintertid

1. Gardenian är kalkskyende och måste odlas i kalkfri jord med ett pH på 5–5,5. Jorden skall hållas jämnt fuktig och får aldrig torka ut helt. Plantorna gillar inte för höga temperaturer och sommartid palceras de med fördel utomhus. Vintertid är en temperatur mellan 10 °C och 12 °C lämplig. Högre om plantorna blommar. Planteras om varje eller vartannat år. Kan beskäras om plantan blir för yvig. (källa)
2. Ingen uppvärmning av vattenspärr vintertid behövs. (källa)
3. Cirka 70 länder direktanvände totalt 270 PJ geotermisk värme 2005. Mer än hälften användes för byggnads- och fjärrvärme, en tredjedel användes för att värma upp bassänger och liknande. Resterande värmeenergi användes framförallt inom jordbruk och industri. Totalt fanns det 28 GW installerad geotermisk värmekapacitet i världen. Kapacitetsfaktorerna är emellertid låga (runt 20 %) eftersom värmen huvudsakligen används under vintertid. 88 PJ av ovanstående fjärr- och byggnadsuppvärmning kom från uppskattningsvis en miljon geotermiska värmepumpar med en total installerad kapacitet på 15 GW. Den totala siffran för antalet geotermiska värmepumpar växer med cirka 10 % årligen. (källa)
4. Närheten till Vänern är viktig för friluftslivet. I synnerhet den vackert belägna Grumsfjorden, en del av Vänern liksom den anslutande viken Borgvikssjön. Denna del av Vänern är en viktig och väl nyttjad rekreationsplats för båtägare i såväl Grums som närliggande orter. Här utövas förutom vattensporter även fiske såväl sommar- som vintertid. (källa)
5. Vintertid uppträder arten sällsynt i Israel, Afghanistan, Pakistan och Indien. (källa)
6. I de kallare områdena sover grävlingen under vintern i perioder som sträcker sig frånågra dagar till flera månader, beroende på väder och temperatur. Under denna period sänks inte kroppstemperaturen i så stor utsträckning men metabolismen sänks och den lever på en uppbyggd fettreserv. Denna form av vintersömn betecknas oftast inte som hibernering och ibland kan de vintertid bege sig ut för att leta föda, vilket oftast sker vid plusgrader. Det förekommer att grävlingar delar mat eller gryt med rävar men vanligtvis håller de ett visst avstånd till varandra. (källa)
7. Grävmaskiner består av en undervagn, överdel samt aggregatdel. Överdelen har en motor- och hyttdel som fritt kan roteras i förhållande till undervagnen. Själva grävarbetet utförs med grävaggregatet som är uppbyggd av två fasta länkar, bom respektive sticka/skaft, som manövreras med hydraulik som ännu fram till i början på 1960-talet manövrerades av stålvajrar och vinschar som drog upp skopan. Den senare typen benämndes "Lingrävare". På riktigt stora grävmaskiner kan stålwire fortfarande förekomma. På senare tid har så kallad "trippelbom", "knäckbom" eller "citybom" kommit till användning, där en extra, hydrauliskt manövrerad led lagts in där "monobommen" är böjd. Istället för skopor kan även andra typer av redskap, som till exempel tjälkrok, asfaltskärare, grip, eller pallgafflar anslutas till redskapsfästet som vanligtvis (på maskiner upp till cirka 50 tons totalvikt) är hydrauliskt reglerat. Under de senaste tio åren har förekomsten av eftermonterade skördaraggregat (se Skogsmaskin) på grävmaskiner ökat markant, detta som ett bra komplement vintertid då vanliga grävarbeten ofta står still. En annan bidragande orsak är att en sådan maskin är billigare än en komplett skördare. Grävmaskinen används som markberedare där marken kräver att den bereds med grävmaskin, detta kan bero på flera olika orsaker: vattenrik mark, område med risk för uppfrysnig av plantor, eller när man har gjort andra ingrepp i skogen med grävmaskin som stubbrytning och dikesrensning på kallytor. (källa)
8. Grönbenan är en långbent snäppa med proportioner som en rödbena fast i mindre format och med kortare näbb som är gråsvart. Grönbenan blir mellan 18,5 och 21 centimeter, har ett vingspann på mellan 35 och 39 centimeter och väger 34-98 gram. Den adulta grönbenan har på sommaren en grovt vattrad rygg i grått, vitt och beige. Vintertid har den en liknande dräkt men gråare och med ett mer enfärgat bröst. Den juvenila fågeln har en brunare ton och är finare vattrad på ryggen i beige. I alla dräkter har den ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck. Den liknar skogssnäppan (T. ochropus) men är lite ljusare i teckningen, har ganska ljus vingundersida och en suddigare gräns mellan halsens grå och bukens vita fjädrar. Den har också längre ben än skogsnäppan, som i flykten sticker tydligt ut bakom stjärten. Dessa är även ljust gulgröna istället för skogsnäppans grågröna ben. (källa)
9. Den adulta honan har en liknande fjäderdräkt året runt och är mindre kontrastrik och mer brunfärgad och kraftigare streckad undertill än hanen. Hon saknar det lysande gula huvudet men har ändå tydliga ljusgula partier som exempelvis strupen. Vintertid påminner hanen och honan mer om varandra. (källa)
10. Gulärlan häckar i merparten av de tempererade delarna av Europa och Asien men det finns även en mindre population i Alaska i Nordamerika. Generellt häckar den från Atlantkusten till Stillahavskusten förutom i ökenområden och på de nordligaste tundrorna i centrala Ryssland där den häckar så långt österut som till Kolyma. I de varmare delarna av utbredningsområdet, som Västeuropa är den en stannfågel medan populationerna i öster och norr är flyttfåglar och flyttar vintertid till Afrika och södra Asien. Populationen som häckar vid Beringia i Nordamerika övervintrar längre söderut utmed Stillahavskusten. (källa)