Vad betyder och hur uttalas violoncellist
Violoncellist uttalas viol|on|cell|ist.
Violoncellist betyder violoncellspelare.
Ordformer och varianter av violoncellist
Singular
- violoncellist
- obestämd grundform
- violoncellists
- obestämd genitiv
- violoncellisten
- bestämd grundform
- violoncellistens
- bestämd genitiv
Plural
- violoncellister
- obestämd grundform
- violoncellisters
- obestämd genitiv
- violoncellisterna
- bestämd grundform
- violoncellisternas
- bestämd genitiv
Violoncellist är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet violoncellist
Cello (violoncellist) eller violoncell (pluralis: celli) är ett stråkinstrument och det djupaste i den moderna violinfamiljen. Kontrabas är det djupaste stråkinstrumentet men räknas inte till familjen utan till gambafamiljen. I notskrift noteras cellostämman vanligtvis i F-klav (basklav), samt i högre lägen höjd C-klav (tenorklav) eller G-klav (diskantklav). Strängarna är stämda i kvinter, nerifrån och upp C, G, d och a. Cellons register spänner över fyra och en halv oktav, flageoletter inte medräknat. Den har vanligtvis en varm och fylligt klingande ton, och dess stora tonregister gör att den lämpar sig mycket väl både som solo- och ensembleinstrument. Cellon hålls mellan knäna och stöds mot golvet med en utfällbar stackel. Snäckan, där strängarna fästs i stämskruvarna, ska sitta strax bakom huvudet, på vänstra sidan.
Carlotta Patti, född den 30 oktober 1835 i Florens, död den 27 juni 1889 i Paris, var en italiensk sångerska. Hon var dotter till tenorsångaren Salvatore Patti och Caterina Barili samt syster till Amelia och Adelina Patti. Från 1879 var hon gift med violoncellisten Ernest Demunck.
Strandberg förvärvade vid konservatoriet 1870–1876 en ovanligt mångsidig musikalisk utbildning, spelade violin och violoncell i orkestrar och debuterade 1877 på Kungliga teatern som Max i "Friskytten". Han blev kort därefter violoncellist i hovkapellet, fick även operaroller, tillhörde 1882–1883 Nya teaterns scen, var 1883–1885 kapellmästare vid Södra teatern, men återgick 1885 som cellist och (från 1887) sångare till Operan, där han 1892–1922 var kormästare och till 1915 stod kvar bland sångsolisterna. Till hans roller hörde Ottavio i Don Juan, Lyonel i Martha, Almaviva i Barberaren, Faust och Romeo samt Florestan i Fidelio. Hans mjuka tenor och genommusikaliska sångsätt lände Operan till åtskillig nytta, men en från fadern ärvd scenisk stelhet kunde han endast delvis bortarbeta. Som solist vid oratoriekonserter var han mycket använd.
