Vad betyder och hur uttalas virveltrumma
Virveltrumma uttalas virvel|trumma.
Ordformer och varianter av virveltrumma
Singular
- virveltrumma
- obestämd grundform
- virveltrummas
- obestämd genitiv
- virveltrumman
- bestämd grundform
- virveltrummans
- bestämd genitiv
Plural
- virveltrummor
- obestämd grundform
- virveltrummors
- obestämd genitiv
- virveltrummorna
- bestämd grundform
- virveltrummornas
- bestämd genitiv
Virveltrumma är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet virveltrumma
Militärmusik är dels den militära musikorganisationen med signalspel och musikkårer, men även den repertoar som spelas av eller förknippas med militära musikkårer. I den betydelsen anses i Sverige att militärmusik också utföras av civila musiker, vilket internationellt är en okänd uppfattning. Äldre militärmusik kan delvis skilja sig från den moderna, virveltrumma har varit en viktig komponent i fält, och även säckpipan har varit militärinstrument i Sverige.
Med undantag av virveltrumma, bastrumma, cymbal och stundom lyra (ett klockspelliknade, buret slaginstrument), används i huvudsak blåsinstrument som kornett, trumpet, flöjt, klarinett, saxofon, dragbasun, ventilbasun, varierande sorters horn och tuba.
En trumslagare, trummis, perkussionist eller batterist, är en musiker som spelar trummor. Oftast avser ordet en person som spelar trumset, till exempel i ett rockband, där trumslagaren brukar kallas trummis. Även personer som spelar andra typer av trummor är dock trumslagare, exempelvis den som spelar virveltrumma i en parad.
En virveltrumma eller militärtrumma är ett slagverkinstrument. Under 1700- och 1800-talen var trummorna repstämda, varvid en repkonstruktion drog de yttre träringarna mot varandra för att öka skinnets spänning. I slutet av 1800-talet började man använda järnskruvar till stämningen och därigenom förändrades instrumentet radikalt. Skinnets spänning höjdes och därmed tonen. Nu möjliggjordes den virtuosa spelstil som kommit att ingå i slagverkarens grundutbildning. I militära sammanhang användes instrumentet härigenom inte längre som signaltrumma, utan fick som primär funktion att tillse att de marscherande håller takten.
