Vad betyder och hur uttalas vitalism
Vitalism uttalas vit|al|ism [-is´m] -en.
Vitalism betyder äldre biologisk uppfattning som hävdar att livsprocesserna förutsätter en målinriktad livskraft.
Ordformer och varianter av vitalism
Singular
- vitalism
- obestämd grundform
- vitalisms
- obestämd genitiv
- vitalismen
- bestämd grundform
- vitalismens
- bestämd genitiv
Vitalism är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vitalism
Vitalism är en beteckning, dels på den naturfilosofiska åsikt som anser att det finns en grundläggande skillnad, en livskraft, mellan det organiska, levande, och det oorganiska, dels på en strömning inom konst och kultur som hade inflytande under främst första delen av 1900-talet.
Metafysisk vitalism är en uppfattning att den organiska verkligheten inte fullt kan förklaras genom bara fysikalisk-kemiska (mekaniska) mekanismer, utan förutsätter särskilda livskrafter, som styr de fysikaliskt kemiska krafterna vid uppbyggandet av de levande organismerna.
Den äldre naturfilosofin under antiken och medeltiden var under Aristoteles inflytande vitalistisk. Vitalismen kritiserades först under 1600-talet av René Descartes som ansåg att all kroppslig verklighet kunde förklaras rent mekaniskt. Efter den moderna naturvetenskapens framväxt under 1800- och 1900-talet, med till exempel evolutionsteorin och den moderna mikrobiologins upptäckter, har vitalismens betydelse minskat.
Bland konstnärer och författare uppkom från 1890-talet en strömning som ofta kallats "nyvitalism", neo-vitalism eller friluftsvitalism. Den inspirerades till en del av filosofer som Henri Bergson och Friedrich Nietzsche och var en del av det moderna genombrottet. Strömningen fanns fram till omkring 1930, inom litteraturen i viss mån som en fortsättning på nittiotalismen, och under 1900-talet ibland omnämnd som primitivism. Inom konsthistoria har "primitivism" en helt annan mening, så strömningen kallas oftast just vitalism.
Vitalismen uttrycker kristendomskritik, livsdyrkan och kretsloppstänkande. Den kritiserar kyrkans hållning och glorifierar antiken och förkristen grekisk och nordiske mytologi men framför allt det gudomliga i jorden, solen, naturen och vildmarken. Den hyllar ungdom, skönhet, kropp och livskraft. Även kultur och samhälle betraktas som uttryck för liv, underkastat de lagar som Darwins utvecklingslära hade pekat ut. Det organiska kretsloppet var det universella sammanhang som alla individer ingick i. Livet var evigt, människan dör och blir del av det biologiska kretsloppet.
