Vitmossa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vitmossa

1. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)
2. Gungfly är en matta av levande och döda växter, torv, drivved med mera som flyter på vattnet. Gungfly uppstår ofta som en blandning av vattenväxter och vitmossa, och allteftersom det blir fastare kommer även landväxter att börja växa där. I de flesta fall växer gungfly utåt från stranden men kan sedan lossna och bli flytande fritt i sjön. Oftast kan man gå på gungfly, även om man ibland brukar sjunka ner något. (källa)
3. Flera arter säljs som dekoration till exempelvis ljusstakar, då ofta under namnet vitmossa, som emellertid egentligen är namnet på mossor av släktet Sphagnum. Eftersom den växer så långsamt är inte tillåtet enligt svensk allemansrätt att samla in stora mängder lavar eller mossor utan markägarens tillstånd. (källa)
4. Drosera-arterna får på detta sätt vissa näringsämnen, som de inte skulle kunna erhålla genom sina rötter, eftersom de oftast växer på de vattendränkta mattorna och tuvorna av vitmossa (Sphagnum) i mossar, där endast mineralfattigt vatten finns att tillgå. Rotsystemet är också mycket svagt utvecklat. (källa)
5. Tjärdalar var lokaliserade till skogrika områden med bestånd av furu, vilket har det största tjärinnehållet. Tidigt användes hela stammar som man katat (skadat barken på) några år tidigare, men när konkurrensen om, och värdet på skogsråvaran ökade övergick man till att använda stubbar som bröts upp med stubbrytare. Bönder och skogshuggare tog till vara stubbar samt sågade och klöv veden till bränningen. När veden var kluven och staplad skulle det hela täckas och då använde man vitmossa med rötterna vända nedåt. Överst packades 5 cm mineraljord för att röken inte skulle tränga ut. Man tände i överkanten och med hjälp av en bälg hölls fyren igång. Tjärdalen låg oftast i en sluttning. Detta gjorde det lättare att tappa tjäran genom en ihålig stock eller ränna vilken mynnade nedanför tjärdalen där den kunde samlas upp, oftast i en tunna. (källa)
6. Vitmossor (Sphagnopsida) är en klass av bladmossor. Vitmossorna utgör en enda familj, Sphagnaceae, med huvudsakligen ett enda släkte, Sphagnum. (källa)