Vittringsgrus Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vittringsgrus

1. Samspelet mellan klimat och jordmån på alvaret skapar också tätt sammanträngda biotoper av de mest skilda slag. På de till synes nakna hällarna lever cyanobakterier (till exempel Gloeocapsa spec.) och närmare hundra lavarter. I skrevorna mellan hällarna där det samlats vittringsgrus och humus har man funnit upp till 51 fanerogama växtarter per kvadratmeter. På korta avstånd växlar berggrundens förvittringsgrad mellan grovt, kornigt eller fint grus och den nästan svarta myllan, som är typisk för förvittrad kalksten. På samma sätt varierar tjockleken på det skikt som täcker berggrunden frånågra millimeter till flera decimeter. Där jordlagret på berggrunden är tunt torkas det ut av sommarhettan och sätts i rörelse av vinterfrosten, det piskas så att säga till puckel- eller vågliknande former . De arter som lever på sådana tunna jordlager anpassas även till denna stressfaktor. (källa)
2. Mellersta Uralbergen är den mest tättbefolkade delen. Bredden är minst i norr, men tilltar mot söder och överstiger där 130 kilometer. De högsta topparna är Gora Konzjakovskij Kamen (1 569 meter) och Gora Denezjkin Kamen (1 493 meter), som länge ansågs vara Uralbergens högsta topp. Söderut avtar höjden, och de långsluttande dalsidorna är täckta av mäktigt vittringsgrus samt dalbottnarna dels av sumpmarker, dels av rik åkerjord. Bergskedjan täcks här av gles blandskog. I mellersta Uralbergen ligger också huvudorten Jekaterinburg. Södra delen bildas av flera parallellkedjor, som dock huvudsakligen har floderosionen att tacka för sin utpräglade isolering. (källa)
3. Fjällvivan blir 4–15 centimeter hög och växer på öppen, frisk och kalkrik mark i fjällens subalpina och lågalpina regioner. Arten finns nedanför trädgränsen eller strax ovanför. Den påträffas på vittringsgrus, klippor, fuktängar och fjällsipphedar, samt vid bäckkanter och vägrenar. (källa)