Vokal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vokal

1. Heter det hanne eller hane? Båda kan anses vara rätt, men ibland brukar dock hanne framhållas som det mest korrekta alternativet. Bakgrunden kan vara att det finns en annan betydelse av hane, nämligen tupp som alltså är artspecifikt, men som är bildat till en annan ordrot. Hanne är bildat till pronominet han. Hane i betydelsen individ av hankön, oberoende av art, kan antas ha uppkommit som sidoform till hanne i analogi med hona, det vill säga fått lång vokal för att det senare ordet har det. (källa)
2. spår av de norrländska målens äldre korta vokal med kort konsonant, bland annat Delsbo, i skillnaden mellan bela (börda), bestämd form bela, och floge (fluga), bestämd form flogo. (källa)
3. Det nyfödda barnet upp till två månaders ålder producerar små "knirp", skrik och reflexmässiga uthållna ljud, sk. vegetativa ljud. Från ca två månaders ålder producerar barnet sk "Cooing", vilket innebär mer vokaliserade ljud. Barnet producerar kvasivokaliska ljud (skratt, hahaha). Vid fyra månaders ålder börjar barnet "Röstlek", ofta med mycket hög röststyrka, som att blåsa med läpparna samt producera långa vokaler och mycket klusiler. Iterationsjoller börjar uppträda vid ca sex månaders ålder. Jollret har en reduplicerande form, med en konsonant-vokal-struktur (KV) som återkommer – bababa, mamama. (källa)
4. Jota eller iota (nygrekiska ιώτα, ióta, eller γιώτα, gióta, av klassisk grekiska ἰῶτα) (versal: Ι, gemen: ι) är den nionde bokstaven i det grekiska alfabetet. Den hade i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 10. Dess ljudvärde var i antik grekiska . I modern grekiska uttalas den även som om den står framför en vokal. Jota motsvaras i det latinska alfabetet av I, i. I standarden Unicode tecknas det som ℩. Tecknet saknar versal form. (källa)
5. Kastratsångaren hade en mans lungvolym och en gosses alt- eller sopranröst, vilket i kombination med den rigorösa sångträningen, som inleddes redan i barndomen, skapade en dittills oanad vokal virtuositet. Kastratsångarnas register och tessitura var oftast avsevärt större än icke-kastrerade sångares. (källa)
6. Konsonantkluster – flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal. En bättre svensk term är konsonantgrupp eller konsonantklunga. (källa)
7. I dagens svenska är presens konjunktiv, i den mån det förekommer, oftast använt just i den optativa funktionen. Ett exempel är "Gud välsigne er", som kan omskrivas med det modala hjälpverbet "må" till "Må Gud välsigna er". (Egentligen antar dock "må" just formen presens konjunktiv i sådana situationer, för verb med infinitivslut på tryckstark vokal är presens konjunktiv nämligen identisk med infinitiven.) I satsen "vare därmed hur som helst" är dock verbet i en potential funktion, som anger möjligheten: "det kan vara hur som helst med det". "Måtte", "bör" och så även "skall" är andra hjälpverb som kan användas vid omskrivningar av presens konjunktiv-satser. (källa)
8. Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal. Begreppet gäller språkljud och inte stavning. De nio konsekutiva konsonanterna i "Borsjtjschlager" utgör en konsonantklunga av längd fem ("r", "sj", "tj", "sch" och "l"). Det finns språk, i vilka inga konsonantklungor alls existerar, exempelvis hawaiiskan, som i orden Honolulu, Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och Maui. I språk som serbiska förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad, men där är:et stavelsebildande, dvs det utgör kärnan i en stavelse. (källa)
9. Koppen är en vokal opera i en akt producerad av KTH:s Akademiska Operasällskap vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Musiken är skriven av Jonas Sjöstrand, och librettot av Kimmo Eriksson efter en skräcknovell av Povel Ramel. (källa)
10. Inom fonetiken betecknar kvantiteten den relativa längden hos en vokal eller konsonant, se kvantitet (fonetik). (källa)