Vokalkvalité Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vokalkvalité

1. De kvantitativa skillnaderna visar sig på svenska som en betydelsebärande skillnad mellan långa konsonanter och långa vokaler (alla andra ljud är korta). I ordpar som vit – vitt är längden distinktiv, och visar samtidigt distributionen av långa och korta ljud: om vokalen är lång så är den efterföljande konsonanten kort, och vice versa. Det är dock ofta inte bara kvantitativa skillnader, utan även skillnad i vokalkvalité. Ett sådant exempel är vokalen /a/ i ordpar som bada – badda. Förutom längdaspekten så skiljer det i kvalitet mellan det bakre a-ljudet i bada och det något främre ljudet i badda. (källa)
2. Därföråder oklarheter kring exakt vilket vokalljud (eller vokalkvalité) som är det rätta att fylla ut med mellan dessa fyra konsonanter. Exakt hur Guds namn skall uttalas enligt äldre hebreiska är således inte fullt klarlagt, på arameiska står det Yheva(v)(h)e (/iǽvaahɛ/). När texten vid övergången till arameiska vokaliserades, förde man in vokalerna från ordet Adonaj mellan bokstäverna, dvs A-O-A mellan konsonanterna JHVH, vilket resulterade i Jahovah (/Jáhåvah/ eller Jahoviah enligt uppfattningen att "namnets slut ska vara som dess början"). Med hänsyn till hur de hebreiska vokalerna egentligen ska uttalas blev det av de kristna renässanshumanisterna tolkat som Jehova (uttalas /Jæhova/, /Jähova/) – en tolkning som inom de flesta judiska och religionsvetenskapliga skolorna anses som historiskt osannolik, det skulle lika gärna vara exempelvis Jehove eller Jehave, men som emellertid Jehovas vittnen tagit till sig som Guds egennamn. Uppslagsverkens alternativ är oftast Jahve, vilket stöds av en riktning inom modernare forskning, men också denna tolkning har betydliga problem – såsom namnets former Jeho- och -jahu i sammansatta namn, former som föga låter sig förena med en tolkning av vav som konsonantisk. Även kortformerna Jaho och Jah (se rastafari) förekommer. (källa)
3. Ny tai lü är uppbyggd som en abugida. Varje konsonant har en medföljande vokal a. För att ändra vokalkvalité används vokaltecken som kan skrivas både före och efter konsonanten (trots att vokalen i fråga alltid uttalas efter konsonanten). I tabellerna nedan markeras konsonantens position med ett streck. (källa)
4. På grund av sin rikare stavelsestruktur så använder sig limbu också av en mängd andra diakritiska tecken för att markera initiala konsonantkluster och finala konsonanter. Stavelser med både lång vokal och final konsonant kan skrivas på två olika sätt. Den mest naturliga är att kombinera samtliga de diakritiska tecken som behövs: för vokalkvalité, vokallängd samt final konsonant. Det andra är att den finala konsonanten skrivs med en vanlig bokstav som om den vore en egen stavelse och därefter förses med ett diakritiskt tecken som både markerar att den medföljande vokalen ska avlägsnas samt att den föregående vokalen ska förlängas. (källa)