Vägbro Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vägbro

1. Naturvårdsverkets vision är att uttern och den miljö uttern lever i ska uppnå en gynnsam bevarandestatus samt att det ska finnas livskraftiga populationer i samtliga svenska län. För att uppnå detta vill man vid nyanläggning samt vid reparation av vägbroar och vägtrummor utforma dessa så att de inte skapar ett vandringshinder för uttrarna. I Norrbotten och Västerbotten bedrivs projektet Remibar där målet är att åtgärda vandringshinder för bl.a. utter. För att underlätta uttrarnas passage vid vattendrag där broar finns kommer man i projektet att vid dessa platser bygga någon av följande lösningar. (källa)
2. Varpsund är för lokalbefolkningen kanske mest känt för sin dansbana där finska föreningen med jämna mellanrum brukar arrangera "Tanssit", dvs dans. Det är även populärt att stå och fiska nedanför vägbron strax före dansbanan. (källa)
3. Huvuddelen av tätorten återfinns väster om sundet, inklusive kommersiellt centrum, järnvägsstation, vårdcentral och kommunhus. Öster om sundet finns kyrkan, samt skolor på högstadie- och gymnasienivå. Över sundet finns en järnvägsbro för Fryksdalsbanan, en vägbro, samt två gång- och cykelbroar. Europaväg 45 passerar väster om tätorten. (källa)
4. Broförslaget har sedan dess återkommit i form av en planerad vägbro som skulle sträcka sig antingen från själva samhället Fårösund där färjeläget ligger till Fårö eller utanför Fårösund till Fårö. När militären under och efter andra världskriget byggde ut försvarsanläggningarna i trakten, ställde sig försvaret negativt till ett brobygge. Istället föredrog man från försvarets håll att om det över huvud taget skulle byggas en fast förbindelse, skulle denna byggas som en tunnel vilket skulle bli mycket dyrt och komplicerat med tanke på den gotländska kalkgrunden. Hela området var en militär skyddszon dit inga utlänningar hade tillträde med endast en stor semestertrafik på sommaren varför det heller inte ansågs väldigt nödvändigt att bygga en fast förbindelse. (källa)
5. Djuröbron är en bågbro i betong och stål i Värmdö kommun, Stockholms län. Den sträcker sig i en svag s-kurva över Brevikssundet mellan Ramsmora vid Stavsnäs och Djurösödra udde. Djuröbrons bågspann är 182 meter långt och den totala längden uppgår till 500 meter. Bron var vid invigningen i maj 1962 en av Mellansveriges största vägbroar och innebar ett slut för timslånga bilköer samt ett ekonomiskt uppsving för regionen. (källa)
6. Jakobsbergsbron, färdigställd 1929, är den mittersta och äldsta av de tre vägbroar som förbinder den värmländska skärgårdskommunen Hammarö med Karlstads kommun och resten av det svenska vägnätet. Bron är växelvis enkelriktad och belägen nära Karlstads gamla flygplats, Sommarro golfklubb, Mariebergsskogen och Centralsjukhuset i Karlstad. På Hammarösidan ansluter bron till den äldre Karlstadsvägen söderut mot Vidöåsen och Skoghall, och norrut ett kort stycke till Länsväg 236 (Hammaröleden) från Hammarö mot Karlstads östra delar och E18. (källa)
7. Mellan Åkroken och Västhagen går vägbron Widesbron samt två nyare gång- och cykelbroar över Selångersån varav den västra kallas Åbron (även Korngrändsbron) och den östra kallas Humlegrändsbron (även Mälthusbron). Vid Widesbrons fäste återfinnes ett minnesmärke (från 1960-talet) över slaget vid Selånger 1721, med inskriptionen "Johan Henrik Fieandt kämpade här mot härjande fiende den 25 maj 1721." Här slogs Jämtlands kavallerikompani och en liten grupp allmoge under ledning av major Johan Henrik Fieandt mot de rysshärjningar som drabbade hela Norrlandskusten. Sundsvall plundrades och brändes ned, 22 jämtländska soldater avled och major Fieandt tvingades fly in i skogarna för den övermäktiga ryska armén. (källa)
8. Den första vägbron över Stocksundet byggdes 1716. I samband med att Roslagsbanan drogs fram byggdes en järnvägsbro som stod klar 1885. Den var 98 meter lång och uppfördes strax öster om den dåvarande vägtrafikbron från 1826. Sträckningen över sundet hade man förkortat något genom anläggandet av en cirka 30 meter lång järnvägsbank på södra sidan. Järnvägsbron bestod av två stora spann om 36,6 meter med en fackverkskonstruktion och ett mindre spann om 25 meter med mittpelare som bar upp en svängbro. Den 28 september 1885 avsynades Stocksundsbron och den 21 december 1885 togs den i trafik. Denna bro var enkelspårig och gjorde sin tjänst ända fram till den 30 mars 1996. Ett medborgarinitiativ försökte bevara bron för gång och cykeltrafik, men i maj 1998 revs brons överbyggnad, med hjälp av lyftkranen Lodbrok. Idag står en bropelare och båda landfästena kvar. (källa)
9. Vägbron stod klar i maj 2018. Strojgazmontazj ägs till 51 procent av Arkadij Rotenberg, som var en av de första personer i Ryssland som väst riktade sanktioner mot. Bygget påbörjades i december 2015 på land och i januari 2016 gavs slutgiltigt bygglov till alternativet via ön Tuzla. (källa)
10. Sedan 1500-talet är gårdarna Bonäs och Trappeberg skriftligt kända. På 1630-talet förlänades de till Almare-Stäkets ägare. Det var då som Almare-Stäkets gård ägdes av landshövdingen i Uppsala län friherre Göran Göransson Gyllenstierna d.ä., som även avled här 1646. Grunden till anläggningen vid den nuvarande gården är troligtvis från 1640-talet. Godset stannade i Gyllenstiernas släkt till 1683, då den återgick till kronan och indelades på kavalleriet. Bland senare ägare märks ämbetsmannen och politikern, greve Magnus Julius De la Gardie (1674-1741), som förvärvade egendomen 1722 och hovmarskalk, friherre Adolf Rudbeck (1726-1801), som var ägare från och med 1796 och tidigare ägare till Görvälns slott åren 1778-1796. År 1799 köptes herrgården av greve och landshövding Samuel af Ugglas, som lät bygga om den till sitt nuvarande utseende. Han använde huset som ett representations- och övernattningsställe. Han bekostade även reparationen av den närbelägna vägbron över Stäksundet och lät resa den ännu bevarade minnesstenen, obelisken, där. Gårdarna Bonäs och Trappeberg fortsatte dock att brukas som självständiga enheter fram till mitten av 1800-talet. Jordbruket lades då direkt under Almare-Stäket och Bonäs kom att bli hemvist för statfolk. (källa)