Väggmålning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet väggmålning

1. Till Norden tros mungigan ha kommit under vikingatiden. Mungigor har påträffats vid flera arkeologiska utgrävningar i Skandinavien. De äldsta arkeologiska fynden av mungigor dateras till 1200- och 1300-talen. I Härkeberga kyrka i Uppland finns väggmålning av Albertus Pictor från 1480-talet som visar en lekare med mungiga. Förutom att kallas för mungiga eller munharpa kallades den ibland för Näckens harpa eller Hin ondes järnfiol, då den ibland förknippades med trolldom och onda makter. Det finns flera litterära källor i Sverige som tar upp mungigan, till exempel August Blanche skrev på 1800-talet i 'Hyrkuskens berättelser' att 'mungigans skorrande tonder hördes i den svenska sommarnatten på Djurgården'. I folkliga uppteckningar från slutet av 1800- och början av 1900-talet skildras hur mungigan tillverkades av hem- och bysmeder och sedan såldes på marknader eller i järnhandel samt av kringresande försäljare. Mungigan tjänade som förströelse för drängar, kolare, timmerhuggare och annat folk. Vid brist på "riktiga" spelmän fick mungigespelmännen spela på fester, bröllop och andra tillställningar. Under 1800-talet minskade mungigans popularitet till förmån för dragspel och munspel. Under väckelserörelsens framväxt under slutet av 1800-talet stämplades instrumentet som syndigt, vilket bidrog till den minskade populariteten. Under 1970-talet ökade mungigan i popularitet och mellan åren 1970-75 genomfördes SM i mungiga i Junsele. (källa)
2. Väggmålning – en målning som utgör en integrerad del av rummet eller byggnaden. (källa)
3. Boxningen brukar anses ha sitt ursprung i det antika Grekland, även om knytnävskamp förekommit i en mängd kulturer runt om i världen, och är känd bland annat i Induskulturen och Gamla riket i Egypten. En boxare med handskar finns avbildad på en grekisk väggmålning från 1.500 f. Kr. Boxning (i formen pygmachia) infördes i den 23:e olympiaden år 688 f.Kr.. Vergilius lämnar en detaljerad redogörelse för den antika boxningen, på hans tid utfördes boxningen med händer och handleder omlindande med hårda lärremmar, vilka senare hos romarna förstärktes med läder- och metallplattor för att ge ökad kraft i slaget. Boxarna kämpade nakna och gneds in i olja. Vid träning bar de tunna handskar och var utrustade med öronskydd, vilket har antagit berodde på att man då mer boxades med slag än raka stötar. (källa)