Vän Synonymer Betyder Uttal

• frände
• kamrat
• kompis
• omtänksam
• polare
• vapenbroder

Hur används ordet vän

1. Tindra, 10, och hennes vän skulle mata ett gäng änder när de plötsligt upptäckte en udda fågel i sällskapet. (källa)
2. Det är som att ta en långpromenad med en god vän. Inte han eller hon du träffar jämt. Ni som garvar åt att någon av er blev lite för full på senaste festen, ni som jämför bostadspriser eller suckar över hur dumma de är på jobbet. Nej, det här är en vän du inte träffat på länge. Och du har berättat något viktigt. Om ditt liv, om något som oroar dig, eller som gör dig glad. (källa)
3. I Frank L. Baums roman Trollkarlen från Oz blir huvudpersonen Dorothy vän med en levande fågelskrämma som önskar att han hade en hjärna. (källa)
4. Barn kan ha med sig kramdjuret i sängen och det kan av barnet ses som en vän som ger tröst. Ofta leker man också med kramdjur på ungefär samma sätt som med dockor. (källa)
5. En hemförlossning är en förlossning i en icke-klinisk miljö, vanligtvis det egna hemmet. Det syftar oftast en planerad hemförlossning, där föräldrarna förberett för att föda hemma. Den kan vara oassisterad eller assisterad av barnmorska, doula, familjemedlem eller vän. Oftast avslutas förlossningen även hemma, men ibland sker en överföring till sjukhus. Hemförlossning kan också vara ofrivillig eller planerad, då förlossningen helt enkelt går så snabbt att kvinnan inte hinner in till sjukhus innan barnet är fött. (källa)
6. Heraldiken uppstod i Europa under medeltiden som ett sätt att känna igen och skilja mellan olika baroner och deras riddare. Liknande symbolspråk hade använts tidigare, men med riddarna helt klädda i rustning blev det viktigt att använda någon typ av symboler för att på ett enkelt sätt skilja mellan vän och fiende. I den ridderliga kulturen utvecklades så heraldiken till att bli ett eget formspråk med alldeles särskilda regler, vilket framför allt blomstrade under tornerspel. (källa)
7. I Sverige var titeln herr under medeltiden reserverad för riddare och senare, under 1600- och 1700-talen även adelsmän. Senare blev det en allmän titel. Fram till den så kallade du-reformen under 1960-70-talen, användes "herr" i Sverige normalt vid tilltal till män som man inte var nära vän med och inte kände till någon annan titel på. (källa)
8. Ordet hor hade i fornsvenska samma stavning/uttal. Det har samma ursprung som de danska hor, isländska hŏr, fornlågtyska huor samt fornengelska hŏr. Den härrör alla från den protoindoeuropeiska ordstammen *kăro-, som även givit upphov till latinets cărus ("kär"), lettiskans kărs ("lysten"), forniriskans cara ("vän") samt sanskrits căru- ("kär", "älsklig"). (källa)
9. Hovfröken ansågs som en offentlig befattning. Hon blev utnämnd av monarken, och utnämningen offentliggjordes i pressen. När en tjänst blev ledig, rekommenderades en högadlig kandidat som väntades kunna uppföra sig enligt etiketten och vara pålitlig rojalist. Det vanliga var en anhörig till en hovfunktionär. En initierad person, ibland en hovdam, ibland en vän till drottningen, hörde sig då för informellt om personen var intresserad. Det ansågs som en skymf av en kunglig kvinna att få ett nej på förfrågan, och därför fick kandidaten aldrig formellt frågan förrän man informellt redan tagit reda på att svaret skulle bli positivt. Först därefter ställdes frågan formellt av överhovmästarinnan, som kallade till intervju i sin tjänstevåning. Eftersom arbetsuppgiften i princip var att tjänstgöra som sällskap, var personlig sympati viktig. Arbetsgivaren brukade därför ofta avbryta mötet genom att "spontant" besöka sin överhovmästarinna (som drottning Josefina), eller gömma sig bakom en pelare (som drottning Lovisa). Formellt var det kungen som utnämnde hovfröken, men detta var endast formalia och allt avgjordes i praktiken av drottning och överhovmästarinna där utnämningen endast var bekräftelsen. (källa)