Vänskapsförhållande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vänskapsförhållande

1. Werner Herzog växte upp i byn Sachrang i Bayern, nära gränsen till Österrike. Familjen hade flytt dit efter att deras hus förstörts i bombangreppen mot München. Vid tolv års ålder flyttade han, tillsammans med sin kroatiska mor, tillbaka till München. Under en tid delade Herzog och modern rum med Klaus Kinski, som redan då hade utvecklat en förkärlek för excentriska utspel. Det blev inledningen till ett livslångt komplicerat vänskapsförhållande mellan de båda, vilket Herzog skildrade i dokumentärfilmen Min bäste ovän. (källa)
2. Bebel blev 1497 lärare i poesi och vältalighet vid Tübingens universitet. Han stod i vänskapsförhållande till Erasmus och Reuchlin samt gällde för en av sin tids lärdaste latinare. Kejsar Maximilian utnämnde honom 1501 till poeta laureatus. Bebel blev en nagel i ögat på det gamlas anhängare genom sina fritänkaråsikter och den bitande kvicka form, i vilken han klädde dem. Bland hans arbeten märks Ars versificandi samt Facetiæ (1506, med vassa angrepp på prästerskapet och delvis betänkligt "vågade" berättelser), Triumphus Veneris (6 böcker på hexameter, 1509, en skarp satir på tidens sedefördärv) och Proverbia germanica (ny bearbetning 1879). Georg Wilhelm Zapf skrev hans levnadsteckning, Heinrich Bebel (1802). (källa)
3. De författare, som närmast påverkade hans utveckling var, förutom Shakespeare och Darwin, företrädesvis franska psykologer, såsom Beyle (Stendhal) och Sainte-Beuve, senare Flaubert och även Mérimée. Han tog även starkt intryck av Georg Brandes' många gånger eggande och väckande verksamhet och kom även i personligt vänskapsförhållande till honom och hans krets samt uppmuntrades av honom att söka bryta väg för en ny dansk prosadikt. (källa)
4. År 1862 deltog Snoilsky i studentmötet i Köpenhamn och besökte Danmark även följande år. Han trädde i förtroligt vänskapsförhållande till Christian Winther och dennes hustru, vilka tog livlig del i och uppmuntrade hans poetiska verksamhet. Efter sin examen i Uppsala företog han 1864 en längre resa över Danmark och Schweiz till Italien, där han stannade till påföljande maj och med hänförelse lärde känna Padua, Venedig, Florens, Livorno, Rom, Neapel och Sorrento. I Rom dröjde han längst och knöt vänskap med bland andra Henrik Ibsen. En rik diktskörd blev den vittra frukten av vistelsen där, men Snoilsky kunde inte besluta sig för att uteslutande ägna sig åt poesin, utan företog en rundresa till Spanien för att därifrån bege sig till Paris och tillträda en attachéplats vid svensk-norska legationen. Han återkom till Sverige 1866, då han utnämndes till andre sekreterare i Utrikesdepartementet, och gifte sig 1867 med grevinnan Hedvig Piper. Där avancerade han till förste sekreterare 1874, expeditionssekreterare och chef för politiska avdelningen 1876, samt kansliråd 1878. År 1876 invaldes Snoilsky i Svenska akademien och tog sitt inträde samma år med ett tal över Paul Genberg. (källa)